James 6 månader.

Så var månadsdagen här igen, men inte vilken månad som helst denna gång. Utan halvårsdagen! Vår lilla kille börjar bli stor...(Nåja, inte så stor. Men ni fattar ;))

Det är fortfarande lika underbart att vara mamma till James. Han fyller mina dagar med så mycket glädje. Och även om jag blir frustrerad och tror att jag inte orkar mer, ex. när han skriker och gråter konstant i 2 timmar, så orkar man. Man är verkligen en supermamma. 
 Man får liksom krafter som man inte trodde fanns. Och sen när man får ett smile, eller när han gosar huvudet mot min hals och lägger armen om så smälter man ju helt alltså. 

James kan vid 6 månaders ålder följande.
- Sitter själv på golvet eller i soffan. 
- Sitter i sin barnstol, som han älskar.
- Hoppar okontrollerat i sin barnstol när det vankas mat. 
- Älskar mat! 
- Äter 1 stor burk mat och fruktpuré till lunch. 
- Älskar välling och gröt. 
- Har fortfarande nr. 3 i blöjor.
- Testar nr. 3 nappen till nappflaskorna, men har inte riktigt fått grepp om dem ännu...
- Vänder sig så fort man lagt honom på skötbordet, det är inte lika roligt att bli påklädd längre.
- Rullar runt och cirkulerar sig fram, överallt.
- Står i krypställning PÅ mig eller Jimmy. Men icke på golvet ännu, även om han är på god väg med både ben och armar. Men aldrig samtidigt:P
- Älskar sin gå stol. Stor lycka när han sitter i den. 
- Kan hålla sin "drickmugg" med handtag själv. Han måste dock få hjälp att  "lyfta upp" den så att det faktiskt kommer ut något från flaskan.
- Majskrokar och vatten är STORA favoriter och det slukar han i ett naffs.
-Somnar runt 20.00 varje kväll och sover hela nätterna fram till kl. 06.00 då det är välling som gäller. 
- Somnar alltid på magen, och sover så hela natten. Gärna i mitten av spjälsängen, eller helt på tvären. Knasunge!

 Ja...det är nog vad jag kan komma på just nu, om hans framsteg och utveckling. Det sker ju som tidigare skrivet något varje dag. Även om det bara  är "småsaker". Så märker man det ju inte alltid. Helt plötsligt så kan han en ny grej.


BVC.

Japp, 6 månaders kontrollen blev han godkänd på. Doktorn tyckte att han var jätte duktig och reagerade precis som han skulle på de testar han gjorde. Och kroppen hans såg bra ut  också. Förra månaden blev vi tillsagda att ge honom lite extra fett pga. att han inte hade gått upp så mycket i vikt. Det har han tagit igen nu, så det var väldigt skönt. Växte inte alls lika mycket på längden denna månaden som den förra men följer ändå sin kurva perfekt. Och om bebisarna bara följde sin längd kurva, så behövde man inte bekymmra sig alltför mycket om vikten sa han. =)

Men doktorn sa att eftersom han märkte att James är en väldigt aktiv bebis så förbränner han sitt "hull", och därav är han så smal. Men som sagt, helt klart godkänd. Och det känns toppen såklart!!

En tillbakablick på den bästa dagen i vårt liv. 

Dagen då vårt lilla hjärta kom till världen.

25 April 2012

  

6 Månader senare...

25 Oktober 2012

Många bollar i luften.

Vi har varit uppbokade med något nästan varje helg sen typ 2½ månad tillbaka. Det har varit födelsedagar och födelsedagsfester, bröllopsfest, dop... you name it! Vi hade en helg, då vi inte hade något planerat! Och vad skönt det var att bara vara hemma och slappa då. 

Denna helg så ska vi på ytterligare ett dop. James syssling Signe, ska döpas. Ska bli jättemysigt. Och efteråt så ska vi träffa James fadder Mattias och hans mor och far för lite middag och trevligt sällskap. Det ser vi fram emot, har knappt träffat dem sen vi var på Öland i Augusti. De kommer bli överraskade över hur mycket James har vuxit. Det händer mycket på två månader. 

Tog tag i övningskörandet igen häromkvällen. James fick vara ett par timmar med farmor och farfar medan Jimmy och jag var ute och körde. Och det gick faktiskt väldigt bra. Över förväntan. Det var ju trots allt ett par veckor sedan jag körde nu, eftersom att lillen blev sjuk och det kom lite annat i vägen, så tiden fanns helt enkelt inte. Vi ska köra några gånger till själva, sen hoppas jag att min lärare tycker att jag kör så pass bra att vi kan övningsköra med James i bilen, när vi ska åka och handla ex. Eller hälsa på någon osv. 
Jag längtar! Dock så går det mycket trögt med teorin. =( Det är verkligen inte min starka sida. Det hjälper ju förstås att vi pratar om det medan vi kör också, men det är knepigt. Min hjärna vill inte riktigt fokusera. 

 Jag har även fått ett uppdrag av en vän, och det är att hjälpa till att göra inbjudningar till hennes bröllop. Tips, ideér, åsikter, färg, form, teknik... Allt som tillhör scrapbooking och pysslandet till. Det ska bli riktigt roligt, men det gäller att sätta igång NU. För det tar tid om man vill ha det perfekt. Och det vill man självklart. Så vi ska ses nästa vecka tror jag, och bolla lite ideér och kolla runt på nätet och i butiker efter material tror jag bestämt. 

För övrigt så har jag ju nämnt att James över lite gnällig... Men jag skulle nog vilja tillägga ängslig och orolig. Det känns som att det är något som bekymrar honom. Jag har ju anat att det är tänder som spökar, men har inte sett något mer tecken på att någon tand är på väg upp. Men det kanske kommer. Det är i alla fall väldigt jobbigt att se honom ledsen och orolig som han har varit hela kvällen. Blev inte alls lika glad när Jimmy kom hem som han brukar, så Jimmy kände också av att det är något knas.  =( Vi ska till BVC imorgon, så vi får prata med Petra och kolla med henne vad hon tror att det kan röra sig om. 

Japp, BVC imorgon alltså. 6 månader kontroll. 6 MÅNADER! Redan... vart fan tog tiden vägen? Ska bli spännande att se hur mycket han gått upp i vikt sen sist, eftersom det var dåligt med viktuppgången då. Längden var det ju inga problem med alls...haha!

Mer om det imorgon. Nu ska jag faktiskt bädda ner mig. 
God Natt !

Promenad i regn och rusk.

Idag var vi uppe med tuppen, nästan. 05.30 vaknade lillen och ville ha lite välling. Somnade om mellan mig och Jimmy så fort flaskan var tom. Det är så himla mysigt att ha honom i mellan sig på morgon kvisten. Jag vaknade till 08.20 och då låg han bredvid och jollrade i vanlig ordning. Fick lite panik när jag såg var klockan var, för 09.30 var det bestämt att James och jag skulle ge oss iväg på barnvagnspromenad med ett gäng mammor från öppna förskolan som jag träffade och pratade lite med igår. 

Hoppade upp ur sängen och klädde på James och mig själv. Sen åt vi frukost båda två samtidigt, smidigt när han äter gröt nu. Då man kan mata honom med ena handen, och mata sig själv med den andra. Vi hann i tid, fick till och med vänta in några mammor och bebisar som var ett par minuter sena. Men de gjorde absolut inget.

Sex stycken var vi som gick i bredd med våra vagnar och ägde trottoarerna. Folk runtomkring blev säkert skit irriterande, men jag orkade faktiskt inte bry mig om det idag. Jag brukar försöka vara lite på min vakt när man går så att man inte "är i vägen" för folk. För det värsta jag är barnvagnar som blockerar hela gatorna och passager. Och stannar MITT I VÄGEN. Jag gör väldigt sällan det, brukar allt som oftast köra in till kanten. FAKTISKT, just för att inte vara så mycket i vägen. Nog om det. 

Vi gick södra promenaden upp till och sedan runt strömmen och upp till folkparken. En redig promenad i regn och ruskväder. Promenaden runt strömmen var ju lagom lerig och blaskig, och självklart stänkte ner hela tightsen på baksidan. Känner ni till den tjejen som är "sämst på att gå i skor?" ;) Haha... litet internskämt där...Jag fattar inte hur jag går alltså... hur försiktig jag än är, så slutar det alltid med grisiga byxor. 

Vi avslutade promenaden vid hörsalsparken där alla mammor gick åt olika håll, jag och en mamma som heter Mellie tog ett varv på stan och kollade läget, samt lunchade på paus. Älskar deras sallad <3 Super trevlig tjej är hon, och har en jättegullig dotter som heter Esmeralda som är 7,5 månad. Det är lite ålderskillnad på oss fick jag veta idag, men det gör mig absolut inget alls. Mellie är så himla trevlig och jätterolig, och jättevimsig. ;)

Jag ska hjälpa henne att knåpa ihop en ängel när det är pysselkväll på öppna förskolan. Det är bara för mammor, så alla små bebisar får stanna hemma! Det ska faktiskt bli superkul! Det kliar i mina pyssliga fingrar.
 
Jag borde ju sätta mig ner och ta tag i James babyalbum när jag äntligen har fått hem grejerna som jag beställde från usa. Dock så känns det som att dagar och veckor bara springer iväg! Och dessutom insåg jag att det inte finns så mycket plats för mig att stöka till på. Tanken slog mig i och för sig, att jag får väl sitta på balkongen i värsta fall...
Den är ju ändå inglasad, och med infravärmen på och en tjocktröja så kan det faktiskt bli väldigt mysigt!  Så får det nog bli! :D Jaja... nog om detta. 

Jag ska nog bädda ner mig nu...dock skulle jag vilja se klart en film på tv, men jag har upptäckt att det verkar som att James vaknar varje gång tv:n i sovrummet har varit på en stund. Han störs väl av ljuset och ljuden förstås. Börjar fundera på om vi ska låta honom flytta ut till sitt "rum" i vardagsrummet... Det tål att tänkas på lite grann. 

Nehe... nu är det sängdags. Sov gott kära ni. 

Linköping stad.

Efter att Jimmy slutade jobbet så tog vi vrålåket till Linköping och styrde mot Ikea för att inhandla några hyllor som vi ska sätta ovanför James säng i hans hörna.

Han fick så mycket saker på namngivningen så jag vill ställa upp lite på hyllor, samt några fotoramar och hans bokstäver. Dessutom får vi lite friare ytor..

Jag har nog lite för mycket skit här och var egentligen. När vi flyttar till större så ska jag verkligen rensa ut på saker!

Jimmy föreslog att vi skulle svänga förbi Bina & Viggo på en kopp kaffe.
Henrik var ju inte hemma, så honom får vi hälsa på en annan gång. :)

Det var super trevligt, och dessutom spanade vi ju in deras nya boende som är toppen fint! Längtar ännu mer tills det är dags att packa ner vårt hem i flyttkartonger... Jag hoppas att det blir snart!

För övrigt så slängde jag ihop ett gäng burkar med fruktpure till James tidigare idag! Gick ju skit lätt att göra.. Bara kasta ner frukten i matberedaren, modell mindre. Vilket underbart köksredskap, den får du inte tillbaka pappa! (ärvd av farmor!)

Imorgon tänkte ja ge mig på att göra lite mat till minstingen. Vi får se hur det går...

Nu ska jag sova, herrarna i huset sover minsann redan! Natti natt!

Hårvård.

Japp. Hårvård är inte min starka sida... Jag är väldigt dålig på att ta hand om mitt hår, så jag får tacka högre makter att jag faktiskt har hår på huvudet ännu.

Jag kan inte ens räkna alla gånger jag färgat och blekt mitt hår, så det är ett under att det faktiskt sitter kvar. Men efter att lilla James ploppade ut och jag för första gången skulle bleka min vackra utväxt på ca. 1dm så höll jag på att dö. På riktigt. Det sved något fruktansvärt i hårbotten när blekningen låg i... Aldrig tidigare känt den smärtan i samband med hårfärgning,

Slutresultatet blev pissgul utväxt på grund av att jag inte pallade ha i blekningen så länge som man egentligen skulle. Aj, Aj! Sen slutade det med en "trasig" hårbotten. Alltså om jag lutade huvudet fram och tev/klia i hårbotten kunde man tro att det snöade. Så torr hade jag blivit.

Likadant blev det den andra gången jag blekte... Bara för några veckor sen. Samma visa, bara att jag nu stod ut med smärtan lite längre för att slippa gult hår! Men återigen, snöfall från mitt hår.

SÅ därför, har jag nu köpt djuprengörande shampoo, och en super inpackning som jag hoppas gör susen för mitt hår. Inpackningen innehåller moroccanoil, som varit en stor grej alldeles nyligen. Det ska tydligen vara väldigt bra och näringsfrihet för håret.

Så det är bara hoppa i duschen ikväll och inviga mina nya produkter. Och jag hoppas förstås på ett resultat som ska lyfta mig över skyarna!
Ok, inte så avancerat men jag hoppas i alla fall att jag slipper snöflingorna!

Jag återkommer med resultat! Tack & adjö.

Festligheter!

Japp...så sant som det är skrivet. Flera helger i rad har vi varit upptagna med diverse festligheter såsom födelsedagsfirande exempelvis. Denna lördag gick i kärlekens tecken då vi firade att Pula & Mem gift sig. (Vänner genom Independent Mc, framför allt Pula)

De gifte sig först i Thailand enligt Thailändska traditioner, sedan gifte de sig borgerligt här i Sverige. Och det hela slutade med en brak-bröllopsfest!
Och jag måste ju säga att så roligt att gå på Thailändskt bröllop, så jäkla fint anordnat, maten, dukningen, dekorationer, alla foton de hade framkallat för vi skulle få se. Så underbart vackert! De hade haft photosession i Thailand, och vilket fint brudpar de är!

Det var även kul att se hur pass mycket de thailändska tjejerna klär upp sig. Det är långklänningar, bling-bling, håruppsättningar med blommor osv. Lite tråkigt att vi svenska är så torra när det gäller att klä upp sig. Jag är ju en rock tjej i grund och botten, men när det vankas bröllop så tycker även jag att det är kul att klä upp sig med fin klänning och bling-bling!

Vi borde anstränga oss lite mer för att blinga till oss när det är fin fest, det är min åsikt i alla fall. :)

Det var första gången vi hade barnvakt till James "över natten". Farmor var med på festen och mormor jobbade, så vem var då barnvakt första gången undrar ni. Jo, det ska jag säga er...
Världens bästa fadder Emma! Allt hade gått toppen bra, glad lite kille som skrattade och lekte med sin fadder. Kräktes även ner henne och blev tröstad när det kom några "maten-är-slut, jag-är-trött-tårar!"

Jag kom hem rätt så skapligt med tanke på att jag typ alltid får migrän... Så jävla typiskt! Men då sov James i sin säng och Emma som sov över hos oss låg nerbäddad i vår säng.
Hon stannade även kvar hela söndagen och myste med oss.

Passade bra att hon hängde med James eftersom Jimmy och jag sprang ner till tvätten i tid och otid, samt städade här hemma. Plus att vi fick hänga upp hälften utav all tvätt som inte torkat.. Eftersom våra tvättstugor suger!! Städningen fortsätter idag... Med badrum och moppa golven.

Bjuder på bilder från helgen. Håll till godo.

Slutkörd...

...är bara förnamnet för kvällens tillstånd. James var otröstlig i 2 timmar, självklart under tiden då Jimmy var och tränade. Toppen bra planerat lilla bebis. Likadant igår, då var Jimmy dock i garaget och sedan ute i Marby på fika hos Thinas mor och far, med Thina och Matte.   

Men lagom tills att han kommer hem så har James somnat, förmodligen utav trötthet efter allt gråtande och skrikande. Stackars liten. Jag tycker så synd om honom eftersom jag inte för min värld kan förstå vad som gör så ont eller vad det är som är så fel? Jag försöker med allt. Mat, blöja, leka, kyla tandköttet, nappen, vagga, sjunga, pussa, krama, hyscha (ni fattar?)... Ja allt. Men inget verkar hjälpa.
 
Tillslut åt han upp sin mat tog nappen och SOMNADE. Tack gode gud. För jag hade inte orkat med en skrikande unge X antal timmar till. Han vaknade ju självklart lagom tills vi skulle äta, i vanlig ordning. Men då var han så lugn och snäll och somnade utan problem på pappa. Tack för den. Duger inte mamma för tillfället eller? Fisunge <3.


Att vara mammaledig är bland det mysigaste och underbaraste som finns, men även det mest tidskrävande och påfrestande som finns. En pappa kommer aldrig kunna förstå mammans känslor. För vi har verkligen någon extra "knapp" eller hur jag ska uttrycka mig så slår av och på med allt som har med vårt barn att göra.

Det är till exempel ALLTID jag som vaknar på natten när James nappat nappen eller är lite orolig och vrider och vänder på sig.
Jimmy sover vidare utan att ens märka att jag suttit upp i 20 min, för att klappa James till sömns igen. Klappa lät knasigt, men ni fattar. Min hand på hans kind... SMEKA. Smeker hans kind tills han somnar om.


Hur som helst, det jag ville komma till var att det är även så himla påfrestande för förhållandet. Nog för att man har bråkat och tjafsat innan James kom till världen, men det känns som att man går som på nålar hemma ibland. Man får passa sig för vad man säger till varandra, för antingen så hugger jag eller så hugger Jimmy.

Det är så sjukt jobbigt att bli sura på varandra eller osams. Det är väldigt väldigt sällan vi somnar osams, vi brukar alltid lyckas bli sams innan.. men om det mot förmodan inte är så, så ligger i alla fall jag vaken halva natten och grubblar och funderar på varför vi ens blev sura på varandra. Vissa saker bör inte gå ut över sin andra hälft, men jag personligen är extremt dålig på att INTE låta det gå ut över Jimmy.


Som idag exempelvis. När Jimmy kommit hem o vi skulle käka ställde han en enligt mig jävligt korkad fråga, varpå jag svarande lite drygt för jag tyckte att om han bara såg sig omkring så hade svaret framför sig. Jag fick någon dryg kommentar tillbaka, och så var vi sura på varann. Allt för att jag blev så frustrerad när James skrek o grät i konstant 2 timmar.
 
Är det konstigt att man blir irriterad ? Nej. 
Är det konstigt att man svarar drygt? Nej. 
Är det konstigt att jag är lite matt i pannbenet efter att ha...

- Gått upp klockan 06.30 och matat James. Somnade förvisso om runt 8 och sov till 9.30. 
- Gick upp och gjorde frukost till mig allt medan James vrålade för att det var dags för honom att käka igen. 
- Testade mosad banan som inte var någon höjdare, gick vidare till ersättningen som han total vägrade och slutade med gröt som han åt upp kanske hälften utav. 
- Fick smaka pytte små bitar av min leverpastejs macka för att sen nöja sig.
- Började förbereda maten som jag skulle bjuda pappa på. (koka kyckling i 1½ timme). - Leka lite med James, plus att jag hann och kolla på tv en stund. 
- Sen var det dags att klä på oss, trösta James medan han klämde ut en bajsklutt. 
- Byta blöja. 
- Försöka få skrutten att sova, funka ej. Bara att plocka upp han. 
- Dags för James att äta IGEN, denna gång lunch. Gick bra, tack och lov.
- Försöker sova lite till.... funkar.... inte alls. 
- Pappa/morfar kommer och vi äter. James sitter snällt och leker i barnstolen. 
- Gnäller igen utav trötthet, lagom tills vi ska ta vagnen och ge oss ut för att hämta ut 2 paket.
- Säger hej då till pappa/morfar och beger oss istället till mormors verkstad. James somnar i vagnen.
- Vaknar lagom tills vi kommit in till mormor, en promenad på ca 15 min. 
- Leker lite med mormor och några leksaker. Äter efter lite "tjaffs och gnäll".
- När vi sedan ska packa ner oss i vagnen för att gå hem så blir vi gnällig och skriker lite igen.
- Väl hemma hinner Jimmy säga hej och pussas lite. Sen sticker han till träningen.
- James gallskriker konstant i 2 timmar! Gör allt i min makt för att lugna honom. Inget fungerar. Inte välling och inte ersättning. Inte napp och inte bitring. INGET!!!
- Somnar tillslut efter att ha ätit ersättningen och tagit nappen.
- Jimmy kommer hem 19.45 cirka.
- Jag är lagom irriterad och sjukt trött. Jimmy diskar, värmer maten vi åt till lunch, kramas och leker lite med James som vaknade 4 minuter efter att jag la honom i sängen. 
- Äter mat. Och det är då här som vi blir irriterade på varandra...
Är det så jävla konstigt att jag råkar svara honom lite spydigt när jag tycker mig få en dum fråga. 
Nej, är mitt svar. 

Var tvungen att skriva av mig lite... nu ska jag bädda ner mig i sängen och pussa min älskade son och sambo innan jag somnar. <3
 

Slutkörd...

...är bara förnamnet för kvällens tillstånd. James var otröstlig i 2 timmar, självklart under tiden då Jimmy var och tränade. Toppen bra planerat lilla bebis. Likadant igår, då var Jimmy dock i garaget och sedan ute i Marby på fika hos Thinas mor och far, med Thina och Matte.   

Men lagom tills att han kommer hem så har James somnat, förmodligen utav trötthet efter allt gråtande och skrikande. Stackars liten. Jag tycker så synd om honom eftersom jag inte för min värld kan förstå vad som gör så ont eller vad det är som är så fel? Jag försöker med allt. Mat, blöja, leka, kyla tandköttet, nappen, vagga, sjunga, pussa, krama, hyscha (ni fattar?)... Ja allt. Men inget verkar hjälpa.
 
Tillslut åt han upp sin mat tog nappen och SOMNADE. Tack gode gud. För jag hade inte orkat med en skrikande unge X antal timmar till. Han vaknade ju självklart lagom tills vi skulle äta, i vanlig ordning. Men då var han så lugn och snäll och somnade utan problem på pappa. Tack för den. Duger inte mamma för tillfället eller? Fisunge <3.


Att vara mammaledig är bland det mysigaste och underbaraste som finns, men även det mest tidskrävande och påfrestande som finns. En pappa kommer aldrig kunna förstå mammans känslor. För vi har verkligen någon extra "knapp" eller hur jag ska uttrycka mig så slår av och på med allt som har med vårt barn att göra.

Det är till exempel ALLTID jag som vaknar på natten när James nappat nappen eller är lite orolig och vrider och vänder på sig.
Jimmy sover vidare utan att ens märka att jag suttit upp i 20 min, för att klappa James till sömns igen. Klappa lät knasigt, men ni fattar. Min hand på hans kind... SMEKA. Smeker hans kind tills han somnar om.


Hur som helst, det jag ville komma till var att det är även så himla påfrestande för förhållandet. Nog för att man har bråkat och tjafsat innan James kom till världen, men det känns som att man går som på nålar hemma ibland. Man får passa sig för vad man säger till varandra, för antingen så hugger jag eller så hugger Jimmy.

Det är så sjukt jobbigt att bli sura på varandra eller osams. Det är väldigt väldigt sällan vi somnar osams, vi brukar alltid lyckas bli sams innan.. men om det mot förmodan inte är så, så ligger i alla fall jag vaken halva natten och grubblar och funderar på varför vi ens blev sura på varandra. Vissa saker bör inte gå ut över sin andra hälft, men jag personligen är extremt dålig på att INTE låta det gå ut över Jimmy.


Som idag exempelvis. När Jimmy kommit hem o vi skulle käka ställde han en enligt mig jävligt korkad fråga, varpå jag svarande lite drygt för jag tyckte att om han bara såg sig omkring så hade svaret framför sig. Jag fick någon dryg kommentar tillbaka, och så var vi sura på varann. Allt för att jag blev så frustrerad när James skrek o grät i konstant 2 timmar.
 
Är det konstigt att man blir irriterad ? Nej. 
Är det konstigt att man svarar drygt? Nej. 
Är det konstigt att jag är lite matt i pannbenet efter att ha...

- Gått upp klockan 06.30 och matat James. Somnade förvisso om runt 8 och sov till 9.30. 
- Gick upp och gjorde frukost till mig allt medan James vrålade för att det var dags för honom att käka igen. 
- Testade mosad banan som inte var någon höjdare, gick vidare till ersättningen som han total vägrade och slutade med gröt som han åt upp kanske hälften utav. 
- Fick smaka pytte små bitar av min leverpastejs macka för att sen nöja sig.
- Började förbereda maten som jag skulle bjuda pappa på. (koka kyckling i 1½ timme). - Leka lite med James, plus att jag hann och kolla på tv en stund. 
- Sen var det dags att klä på oss, trösta James medan han klämde ut en bajsklutt. 
- Byta blöja. 
- Försöka få skrutten att sova, funka ej. Bara att plocka upp han. 
- Dags för James att äta IGEN, denna gång lunch. Gick bra, tack och lov.
- Försöker sova lite till.... funkar.... inte alls. 
- Pappa/morfar kommer och vi äter. James sitter snällt och leker i barnstolen. 
- Gnäller igen utav trötthet, lagom tills vi ska ta vagnen och ge oss ut för att hämta ut 2 paket.
- Säger hej då till pappa/morfar och beger oss istället till mormors verkstad. James somnar i vagnen.
- Vaknar lagom tills vi kommit in till mormor, en promenad på ca 15 min. 
- Leker lite med mormor och några leksaker. Äter efter lite "tjaffs och gnäll".
- När vi sedan ska packa ner oss i vagnen för att gå hem så blir vi gnällig och skriker lite igen.
- Väl hemma hinner Jimmy säga hej och pussas lite. Sen sticker han till träningen.
- James gallskriker konstant i 2 timmar! Gör allt i min makt för att lugna honom. Inget fungerar. Inte välling och inte ersättning. Inte napp och inte bitring. INGET!!!
- Somnar tillslut efter att ha ätit ersättningen och tagit nappen.
- Jimmy kommer hem 19.45 cirka.
- Jag är lagom irriterad och sjukt trött. Jimmy diskar, värmer maten vi åt till lunch, kramas och leker lite med James som vaknade 4 minuter efter att jag la honom i sängen. 
- Äter mat. Och det är då här som vi blir irriterade på varandra...

Är det så jävla konstigt att jag råkar svara honom lite spydigt när jag tycker mig få en dum fråga.  Nej, är mitt svar!

Var tvungen att skriva av mig lite... nu ska jag bädda ner mig i sängen och pussa min älskade son och sambo innan jag somnar. <3
 

Oktober - Den rosa månaden!

De flesta som känner mig vet min mamma och pappa drabbades av cancer när jag var "liten". 13 år bestämt. Jag har skrivit om det några gånger i bloggen, men framför allt så har jag pratat mycket om det med mina nära och kära. I samma veva som de blev sjuka och i efterhand. Jag har alltid varit öppen med mina föräldrars sjukdom för att jag själv har mått bättre genom att få ventilera mig till vänner och så vidare. 

Denna månad så är det 10 år sen min mamma vann över bröstcancer, och min pappa vann över tjocktarmscancer. 
Denna månad är det även 1 år sen min pappa återigen vann över cancer, fast denna gång ändtarmscancer. 

Om jag ska se tillbaka 1 år, så hade Jimmy och jag alldeles nyligen vant oss vid tanken att vi skulle bli föräldrar. Nån vecka senare så ger pappa mig beskedet att han har drabbats av cancer igen.  Sen oktober förra året så har det varit turbulent. Lycka samtidigt som sorg. 
Men min pappa har alltid varit en positiv kille eller man. Vad du nu vill kallas, pappa! Det är inte mycket så står i vägen för honom. 

Denna gång tog han cancern med storm och vann över den igen. Det var många bulor på vägen, men vi klarade av dem tillsammans. Pappa fick självklart stöd från familjen, och trots att jag födde James exakt en vecka innan pappa opererades på Karolinska så kändes det på något vis om att vi skulle prioritera pappa. Även om det var världens underbaraste att James kom till världen, så var fokus på att pappa skulle bli frisk. 

2 veckor gammal åkte James på sin första "utflykt". Till Stockholm för att hälsa på sin morfar. Jag tror också för pappas del att lyckan över att bli morfar hjälpte honom igenom cancern denna gång. Han hade ännu en anledning att kämpa och att vinna.

Jag har även tagit första steget mot en oviss resa. Jag har varit på vårdcentralen och bett om en remiss till onkologen i Linköping, för att ta reda på om jag bär på  nån cancer gen. Om det sen visar sig ATT jag gör det, så börjar en väldigt lång resa vad jag har förstått. Beroende på vilken gen man bär på, och så vidare. 

Men steg 1 är i alla fall att få träffa en läkare, sedan får vi se hur utgången av det blir. Jag kommer att uppdatera er om det här på bloggen. 

Avslutar detta inlägg med att uppmana alla att köpa Rosa Bandet och stödja cancerfonden
i vidare forskning. Länkar även till en sida där man kan läsa mer om bröst/äggstocks cancer och hur vida det kan vara ärftligt. Även en "kort" historia om personen som skapat sidan och hennes resa från en ärvd gen, till en förebyggande bröstoperation. 

 http://www.brca.se