Slutkörd...

...är bara förnamnet för kvällens tillstånd. James var otröstlig i 2 timmar, självklart under tiden då Jimmy var och tränade. Toppen bra planerat lilla bebis. Likadant igår, då var Jimmy dock i garaget och sedan ute i Marby på fika hos Thinas mor och far, med Thina och Matte.   

Men lagom tills att han kommer hem så har James somnat, förmodligen utav trötthet efter allt gråtande och skrikande. Stackars liten. Jag tycker så synd om honom eftersom jag inte för min värld kan förstå vad som gör så ont eller vad det är som är så fel? Jag försöker med allt. Mat, blöja, leka, kyla tandköttet, nappen, vagga, sjunga, pussa, krama, hyscha (ni fattar?)... Ja allt. Men inget verkar hjälpa.
 
Tillslut åt han upp sin mat tog nappen och SOMNADE. Tack gode gud. För jag hade inte orkat med en skrikande unge X antal timmar till. Han vaknade ju självklart lagom tills vi skulle äta, i vanlig ordning. Men då var han så lugn och snäll och somnade utan problem på pappa. Tack för den. Duger inte mamma för tillfället eller? Fisunge <3.


Att vara mammaledig är bland det mysigaste och underbaraste som finns, men även det mest tidskrävande och påfrestande som finns. En pappa kommer aldrig kunna förstå mammans känslor. För vi har verkligen någon extra "knapp" eller hur jag ska uttrycka mig så slår av och på med allt som har med vårt barn att göra.

Det är till exempel ALLTID jag som vaknar på natten när James nappat nappen eller är lite orolig och vrider och vänder på sig.
Jimmy sover vidare utan att ens märka att jag suttit upp i 20 min, för att klappa James till sömns igen. Klappa lät knasigt, men ni fattar. Min hand på hans kind... SMEKA. Smeker hans kind tills han somnar om.


Hur som helst, det jag ville komma till var att det är även så himla påfrestande för förhållandet. Nog för att man har bråkat och tjafsat innan James kom till världen, men det känns som att man går som på nålar hemma ibland. Man får passa sig för vad man säger till varandra, för antingen så hugger jag eller så hugger Jimmy.

Det är så sjukt jobbigt att bli sura på varandra eller osams. Det är väldigt väldigt sällan vi somnar osams, vi brukar alltid lyckas bli sams innan.. men om det mot förmodan inte är så, så ligger i alla fall jag vaken halva natten och grubblar och funderar på varför vi ens blev sura på varandra. Vissa saker bör inte gå ut över sin andra hälft, men jag personligen är extremt dålig på att INTE låta det gå ut över Jimmy.


Som idag exempelvis. När Jimmy kommit hem o vi skulle käka ställde han en enligt mig jävligt korkad fråga, varpå jag svarande lite drygt för jag tyckte att om han bara såg sig omkring så hade svaret framför sig. Jag fick någon dryg kommentar tillbaka, och så var vi sura på varann. Allt för att jag blev så frustrerad när James skrek o grät i konstant 2 timmar.
 
Är det konstigt att man blir irriterad ? Nej. 
Är det konstigt att man svarar drygt? Nej. 
Är det konstigt att jag är lite matt i pannbenet efter att ha...

- Gått upp klockan 06.30 och matat James. Somnade förvisso om runt 8 och sov till 9.30. 
- Gick upp och gjorde frukost till mig allt medan James vrålade för att det var dags för honom att käka igen. 
- Testade mosad banan som inte var någon höjdare, gick vidare till ersättningen som han total vägrade och slutade med gröt som han åt upp kanske hälften utav. 
- Fick smaka pytte små bitar av min leverpastejs macka för att sen nöja sig.
- Började förbereda maten som jag skulle bjuda pappa på. (koka kyckling i 1½ timme). - Leka lite med James, plus att jag hann och kolla på tv en stund. 
- Sen var det dags att klä på oss, trösta James medan han klämde ut en bajsklutt. 
- Byta blöja. 
- Försöka få skrutten att sova, funka ej. Bara att plocka upp han. 
- Dags för James att äta IGEN, denna gång lunch. Gick bra, tack och lov.
- Försöker sova lite till.... funkar.... inte alls. 
- Pappa/morfar kommer och vi äter. James sitter snällt och leker i barnstolen. 
- Gnäller igen utav trötthet, lagom tills vi ska ta vagnen och ge oss ut för att hämta ut 2 paket.
- Säger hej då till pappa/morfar och beger oss istället till mormors verkstad. James somnar i vagnen.
- Vaknar lagom tills vi kommit in till mormor, en promenad på ca 15 min. 
- Leker lite med mormor och några leksaker. Äter efter lite "tjaffs och gnäll".
- När vi sedan ska packa ner oss i vagnen för att gå hem så blir vi gnällig och skriker lite igen.
- Väl hemma hinner Jimmy säga hej och pussas lite. Sen sticker han till träningen.
- James gallskriker konstant i 2 timmar! Gör allt i min makt för att lugna honom. Inget fungerar. Inte välling och inte ersättning. Inte napp och inte bitring. INGET!!!
- Somnar tillslut efter att ha ätit ersättningen och tagit nappen.
- Jimmy kommer hem 19.45 cirka.
- Jag är lagom irriterad och sjukt trött. Jimmy diskar, värmer maten vi åt till lunch, kramas och leker lite med James som vaknade 4 minuter efter att jag la honom i sängen. 
- Äter mat. Och det är då här som vi blir irriterade på varandra...
Är det så jävla konstigt att jag råkar svara honom lite spydigt när jag tycker mig få en dum fråga. 
Nej, är mitt svar. 

Var tvungen att skriva av mig lite... nu ska jag bädda ner mig i sängen och pussa min älskade son och sambo innan jag somnar. <3