James 9 månader.

I fredags blev vår älskade lilla James 9 månader. Tiden går som alltid fort... men det känns som att den går fortare och fortare hela tiden.



James kan vid 9 månader ålder.

-Använda vissa byxor i st. 74, bodysarna är ännu stora. Men st. 68 börjar bli korta i ärmarna...
-Kryper mer än gärna överallt.
-Ställer sig upp mot allt, hela tiden.
-Har stått nästan helt själv, ett fåtal gånger.
-Går när man håller honom i händerna, men inga långa promenader. Man måste ju vila i mellan åt;)
-Älskar att äta macka med leverpastej. Själv.
-Använder st. 4 i blöjor.
-Leker för fullt med sitt aktivitetsbord och bilen.
-Har ställt sig upp i vagnen! några gånger. Ajabaja!
-Har även ställt sig upp på skötbordet...
-Sträcker sig för att komma åt allt som gör honom nyfiken.

Det är vad jag kommer på just nu. Men jag får väl uppdatera om det är något mer...

Rätt & Fel.

Det var ett tag sedan jag skrev och besökte min egen blogg... Såg nu att ett inlägg som ja skrev 15 Januari inte heller hade publicerats. Jag minns att internet bråkade den dagen. Nu är det i alla fall publicerat, om än lite sent.

Det är mycket som händer nu, och framför allt med James och hans utveckling. Han har ett bra tag... nästan ända sen han blev magsjuk i julas sovit dåligt på nätterna, mycket mer svår sövd på kvällarna. Allmänt grinig och envis är min uppfattning. Det tar så mycket på framför allt mitt psyke, och ännu jobbigare blir det när Jimmy och jag inte gör på samma sätt när det gäller James.

Vi fick honom att somna jätte bra i sin säng, och han sov hela nätterna igen, super skönt! Sen blev han sjuk, och jätte gnällig. Självklart fick han ju sova hos oss då, men sen har de inte riktigt gått tillbaka till det som var. Utan nu är han super gnällig så fort han läggs ner i sängen, eller så ligger han och sprattlar och skrattar eller ställer sig upp och liksom hoppar och pratar och skriker/skrattar. Väsnas i alla fall.

Jag känner ju att jag vill att han ska kunna somna i sin säng, själv. Och känna sig trygg när han vaknar och har tappat nappen så ska han veta att det bara är att somna om, med eller utan napp. Det är säkert Jimmy önskan också, men han hjälper inte riktigt till med att få det så. Utan han tar James och lägger honom på brösten och där får han sen somna. Vilket han gör på typ 1 sek. Men hur länge ska man låta honom somna på oss?! Det känns ju inte jätte bra inför framtiden direkt...

James vaknar nu även på nätterna och grinar för att han tappat natten osv. Dessutom har vi konstaterat i samråd med Bvc att han har en släng av nattskräck samt att han är i en utvecklingsfas där det sker väldigt mycket. Det där med natt skräcken är förbannat jobbigt, han "vaknar" fast ändå sover, och skriker för full hals och man kan inte riktigt på kontakt med honom... han vrider runt hela kroppen så man tror att han ska slå knut på sig själv och går helt enkelt inte att trösta. Det liksom fadar ut.. och sen somnar han lungt utan problem och gnäll.

Det som ibland har hjälpt är att han får en flaska välling. Men när vi pratade med Petra (vår bvc sköterska) så nämnde ju hon att han inte behöver äta på natten längre, eftersom han äter mer ordentliga måltider på dagen, och att om vi ger honom välling på natten så kommer han vänja sig vid det... och då kanske det fortsätter ett bra tag tills han blir större. Det vill vi inte.

Det är i alla fall sjukt frustrerande att det är jag som oftast går upp på nätterna och tar James, många gånger för att Jimmy inte ens vaknar och hör honom gnälla och skrika. Det är oftast jag som tar honom på morgonen när han ska ha välling.. och jag har honom heeeela dagarna, till Jimmy kommer hem. Om han inte jobbar över... Mycket James blir det.

Och för att förtydliga för er idioter som med all säkerhet kommer tolka detta som ett "gnäll-du-ska-inte-ha-barn-om-du-inte-vet-vad-det-innebär-inlägg".  Skit ner er.

Det är förbannat jobbigt att vara mamma! Thats it.  

Jag älskar James över allt annat i hela världen, och jag gör allt för honom. Om jag så måste vara vaken i flera dygn så är jag det. För nånstans hittar man ändå någon jäkla super power inom sig, och man fixar det. 

Men man måste också få gnälla av sig. För gör man inte det så kommer man inte fixa det alls! Och man behöver ibland avlastning och hjälp från nära och kära för att få vila upp sig och hämta nya krafter, annars kommer man inte vara den bra och fantastiska mamma man kan vara.

15 Januari.

Jag hade tänkt att byta blogg... ännu en gång. Mest för att jag är så trött på designen på denna bloggportal. Jag kan inte designa min egen sida, och det kan jag faktiskt göra på blogg.se, fast jag tänker att jag ska ta hjälp utav min svägerska som är super duktig. Så jag hade iaf. tänk att ja inte skulle blogga alltför mycket här om jag nu ändå skulle byta... Men nu måste jag få skriva av mig lite trots allt.

Helgen som var, var alldeles super rolig! I fredags hade jag bestämt träff med Bina, och Becka. Jag fick äran att vara med när Bina skulle prova ut brudklänningar... Och så roligt vi hade. Och vilka klänningar vi tittade på. Fyra stycken, och hon fann den rätta.  Och var så jävla fin i den, och hon kommer att vara ännu vackrare i sommar när hon står som brud, det är jag helt övertygad om. <3

I lördags sov James hos mormor och Lasse, för att mamma och pappa var bjuda på fest hos Carro. Vi hade sjukt trevligt, trots några små incidenter... eller hur carro ? ;) Det blev inte allt för sent, utan vi var nog hemma runt 03.00 skulle jag tippa på. Kändes tomt att vakna på morgonen utan en liten James som kryper omkring i sängen och babblar, pillar och styr och ställer.

När vi legat och slöat en stund ringer Bina, och vi pratar lite om helgen, och sedan får jag en stor fråga ställd. 

- Jag undrar om du vill bli min tärna? 
- Jaaa..., det vill jag!! Tack (och så blev jag lite rörd, och kände hur tårarna samlade sig i ögonen)

Det känns stort, jag har aldrig haft en sådant viktigt uppdrag förut. Så jag är ytterst spänd på de, och det ska bli så himla roligt! 

I och med detta, så tänker jag ta tag i mitt mer hälsosamma liv. Jag har inte avlagt något nyårslöfte om att jag ska gå ner si och så mycket. Utan jag ska helt enkelt försöka leva hälsosammare. Äta bättre och mindre. Röra på mig mer. promenera oftare och längre. Och gymma då och då. Jag har laddat ner apparna "runkeeper" och "shapeup".  Och tar nu hjälp utav dem för att kolla hur mycket jag äter, och kompletera med promenader osv. Jag är inne på dag 2. Och jag klarade av första dagen utan att överstiga antalet kalorier jag ska äta. Hade till och med 55 kalorier till överst. Bra där! Tack!

Året 2012 & några värda att nämnas!

Detta år har som ni alla förstår varit det bästa någonsin, i mitt liv. Min högsta önskan gick i uppfyllelse, jag blev mamma till en alldeles underbar liten kille. Jag har oroat mig, sovit mycket mindre och sämre än tidigare och allt annat som tillhör när man blir förälder. Men hur klyschigt de än må låta så har jag fått känna på kärlek på ett helt nytt sätt och lärt mig att älska på ett sätt jag inte trodde fanns.

Kärleken jag känner för James är obeskrivlig. Är man inte mamma själv, så kan man aldrig förstå. Det bara är så. Kärleken till Jimmy har vuxit oerhört, speciellt sedan han blev pappa. För att se far och son tillsammans, som jag ser James och Jimmy varje dag får mig att smälta.

Jag älskar hur James skiner upp och skrattar så fort pappa kommer hem från jobbet och leker "titt-ut". Och jag älskar hur Jimmy leker och sjunger för James. Det är helt enkelt underbart att se. Varje dag. Lyckan är total!

Detta år har jag även hittat en del nya vänner. Alla unika och speciella på sitt eget vis. Jag vill nämna två utav dem...

Först ut Ellinor.

Vi gick höggravida tillsammans, pratade mycket om bebisarna som låg i våra magar. Vi skulle få pojkar båda två. Beräknade till 9 dagars mellanrum. Vi skojade om att vi ses på förlossningen. Det gjorde vi nästan.
 Samma dag som hennes vatten gick, satte mina värkar igång. Det slutade med att våra söner föddes med 3 dagars mellanrum. James först, sen Theo. När vi låg på BB, var Ellinor inne på förlossningen.
Ellinor var bland dem första utav våra nära och kära att se James. I samma stund var hon hög på morfin och hade värkar för fullt, vi sågs i korridoren. Älskade vän, jag är så glad att vi lärt känna varandra. Oj vad vi har mycket gemensamt och vad underbart det har varit att dela James alla framsteg tillsammans med dig och Theo. Du har funnits vid min sida när jag behövt prata av mig, samt gnälla över kräks och bajs, sömnlösa nätter och allt som hör mamma livet till. TACK, Jag älskar dig och hoppas att vi får se James och Theo växa upp tillsammans och bli bästa vänner! <3

Sedan har vi Lindha.

Vi träffades genom min barndomsvän och James fadder, Emma. Och sen första stund så gillade jag dig! Jag tänkte att de här är en helskön och rolig pulla ;)... Jag hade ca två veckor kvar tills James tittade ut, och du närmade dig vecka 30, om jag inte minns helt fel. Din bebismage var inte alls så stor, som den var när James låg och sov på den... Vi klickade verkligen med varandra, och det är oerhört skönt att vi kan umgås ALLA 3... Du, jag och vår fina vän Emma. Vi har skrattat så tårarna sprutat, försökt och prata när inte Emma babblat på så en annan inte får en syl i vädret. Haha! Söta fina lilla Julia har vi paxat åt James, det kommer att bli hans första flickvän, om vi får bestämma.. visst ?! Jag älskar dig Lindha, och är så glad över att ha en sån fin vän vid min sida. Jag önskar att vi är vänner tills vi är gamla och skruttiga, och våra pattar hänger i marken ;)... <3

Måste även nämna Emma...

James fadder. Min barndomsvän. Vi kunde inte ha valt än bättre fadder än dig, och Matte! Jag är oerhört glad över att vi har den kontakt vi har idag, och förbannat TACKSAM över den änglavakt du och fin familj hade sommaren 2010! Tanken på att jag kunde förlorat min "stora lillasyster", gör så att jag blir alldeles tårögd. Att du är så fin och go mot James gör mig så lycklig, och att du mer än gärna ställer upp som barnvakt både dag och natt tid är guld värt för oss. Att du tänker på honom, och hela tiden frågar om honom och vill att vi ska pussa på honom åt dig värmer i hjärtat. Vi valde verkligen rätt! Tack älskade Emma, för att du är du och för att du är helt jävla Amazing!


...Och Carro.

Den absolut bästa vän jag nånsin haft! Dig skulle jag kunna skriva en hel bok om, med det skulle bli överflödigt. Det räcker med att säga, Jag är SÅ GLAD över att du är dig själv igen. Att min Carra är tillbaka, finare och gladare än nånsin! Alla minnen jag har tillsammans med dig är minnen jag ska vårda ömt, resten av mitt liv. Underbara du, Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, du är en vän värd att kämpa för!


Ska även nämna min älskade Pappa! Som ännu en gång visat sig starkare än jag nånsin trott. Han kämpade emot cancer för andra gången, och vann även denna gång. Min pappa är min hjälte. Någon som jag ser upp till och älskar oändligt mycket. En omtänksam och snällare människa får man leta efter! En person som ALLTID ställer upp och hjälper till, när man ber om hjälp. Jag äskar dig av hela mitt hjärta pappa, och världens bästa morfar!

Och på tal om morfar... Så vill jag skriva några korta rader om min morfar. Det råder många gånger delade meningar mellan våra åsikter. Men jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att du finns, och för att du ALLTID hjälper till så gott du kan!! Tack tack åter Tack. Fina älskade morfar! Du är bäst!



Nu nämnde jag visst några fler än mina nyfunna vänner, men jag tänkte att det är lika bra att passa på..

Mamma, jag har inte glömt dig. Världens bästa mamma och mormor!! Är så glad över den relation vi har till varandra idag. Mycket tack vare att jag träffade Jimmy. Jag älskar dig oändligt mycket, min fina rara bästa mamma!

Jag är tacksam över att ha tagit upp kontakten med en kär vän vid namn Sabina också! Att det kunde bli så tokigt mellan oss i våras har jag många gånger funderat över och mått dåligt över. Men äntligen umgås vi igen, och jag är så glad för det!! Så glad! Vi har många minnen tillsammans och fler lär det bli, tillsammans med våra små hjärtan. Jag älskar dig!

Detta år kan ja kanske se som Tacksamhetens år. Jag har så mycket att vara tacksam glad och lycklig över!
Fina vänner och underbar familj! Underbara svärföräldrar och svägerska + sambo ;).

Jag tror att detta får avsluta de här inlägget..

Hej då 2012, underbaraste året i mitt liv! Nu ser jag fram emot ett alldeles underbart 2013 !