James 3 månader & Bvc besök!

Ja.. idag är vår lilla prins 3 månader! Dagarna och veckorna springer iväg. På ett sätt känns det som det var igår vi var på förlossningen och vårt liv förändrades och fick träffa James för första gången, på ett annat sätt så känns det som om att vi har haft James hela tiden.

Vi var på bvc idag, så spända vi var på att se hur mycket lille plutt hade vuxit och gått upp i vikt. Han är nu mera 62 cm lång och väger 5702 g. Stora killen, fast ändå lilla. Han är en liten bebis säger många, inte mig emot. Han behöver absolut inte växa fortare eller bli "tjockare".

Idag så fick han även sina första vaccin sprutor, det var ingen rolig syn. Han blev så ledsen lilla gubben, tur att pappa var med och höll honom i knät. Mamma klarade sig från tårar, men det var fasen inte långt ifrån! Pjuuh, nu är det över i alla fall. Han lugnade ner sig rätt så snart efter att sprutorna var överstökade, och låg och jollrade och skratta i vagnen. 

Men sen när vi kom hem så blev det 1½-2 timmar med en ledsen liten pojke. Sen sov han en bra stund, och åt mat precis som vanligt. Skönt de, för man har ju hört att de kan få feber och tappa matlusten, samt bli väldigt hängiga. Men ja tyckte att han klarade sprutorna bra trots allt. Nu på kvälls kvisten är han sitt vanliga jag. Pratar, skrattar och är allmänt nyfiken! Super skönt!! 

Vid 3 månaders ålder kan han. 

- Ligga på mage med "huvudet i luften" helt själv utan problem. 
- Vända sig från mage till rygg, från rygg till mage är lite besvärligare. 
- Ta ut nappen med handen alldeles själv, samt stoppa tillbaka den så länge nappen ligger kvar på bröstet. 
- Hålla nappflaskan själv, om man hjälper honom att fixa ett bra grepp. 
- Står väldigt stadigt i knät om man håller hans händer. Nu är det kul att träna ;)
- Sitter någorlunda stadigt i sin bumbo. 
- Plaska när han badar med oss. 
- Pratar massor, och hittar hela tiden nya ljud.  
- Börjar upptäcka fler kroppsdelar, så som händerna och fötterna.


Just nu sitter han med mig i soffan och pratar med tv:n ;). Det verkar som att det är en väldigt intensiv dialog han har med tv- apparaten, för han pratar inte med "små bokstäver" om man säger så. Haha! Skruttis <3
  
Trevligt för övrigt med lite sol, och den medelhavs värmen som skulle komma verkar vara här. Det är dåligt med friska svala vindar, utan det är varma vindar. Inte mig emot. Dock lite för klibbigt för min smak bara, men nu ska vi inte gnälla nu när sommaren äntligen är här. I slutet av Juli...

Hoppas på bra väder nästa vecka, för på måndag morgon åker vi till Öland 1 vecka. Ska bli så himla härligt, det var ett par år sedan jag var på Öland och jag längtar alltid tillbaka dit. Fina sandstränder och väldigt fin miljö. Systemkameran får följa med, hoppas på många fina bilder på vår lilla familj, nära och kära. Självklart natur också, som jag älskar att fota!


Bäst att hejda grabben från att äta upp sin hand... som konstant är i munnen nuförtiden.
Kan det kanske vara tänder på G, för det är en hel del dregel inblandat också. 

/Lisa <3

James 3 månader & planering inför namngivning!

Jajjemen... på onsdag den 25 Juli blir vår lilla pojke 3 månader, då är det även dags för ett BVC-besök igen, och James första vaccin sprutor. Blöööh... Jag sa till Jimmy redan från början att han får följa med när det är dags för första sprutorna. Jag är så himla blödig och lär grina som tusan! 

Det är helt otroligt hur fort tiden går, det var många som sa till mig innan James kom till världen att man verkligen skulle ta vara på tiden för den går så fort osv. Ja visst, tänkte jag...Men på riktigt, alla nyblivna mamma där ute. Tiden går så himla fort! 

På ett sätt är det kul att James växer, för det är roligt när de börjar krypa och gå och så vidare, det känns som att man kan leka mer med dem då och att man får mer i utbyte, eller vad man ska säga. Men samtidigt är det fruktansvärt mysigt när de är små pluttiga bebisar som man får gosa med, och ha i famnen hela dagarna, sovande på bröstet. Känslan att de är helt beroende utav mig som mamma, eller såklart sin pappa är underbar! 

Fast det är ju faktiskt så, att tills lilla James har blivit vuxen, så kommer han på ett eller annat sätt alltid vara beroende utav sin mamma eller pappa! Så det så ;)  

Från det ena till det andra... 

Jag håller på att planera James namngivning... vilket jäkla knep och knåp! Jag tror dock att jag har allt under kontroll än så länge. Lite tveksamt än hur "underhållningen" kommer att bli eftersom Camilla som skulle sjunga tyvärr planerade lite tokigt, och de kommer befinna sig på semester under söndagen så fick vi helt enkelt leta på annat håll. 

Men tårta och kakor och muffins som ja ska baka är allt under kontroll, imorgon åker vi och handlar allt inför kak- baket! 3 sorters kakor blir det. På onsdag morgon åker vi och handlar det som behövs inför muffins-baket. Det känns som att man behöver ha lite att bjuda på när man blir närmre 60 personer. 

Nu kommer ja till kruxet... Jag har några nöt allergiker, laktos/gluten intoleranta och ägg allergiker som ska komma på namngivningen... Det underlättar ju att bara servera glass, men det känns lite tråkigt då alla andra på "kalaset" får välja och vraka mellan en hel massa godsaker! Jag får helt enkelt se hur jag gör...

Well... nu är det dags att börja göra lite middag inför kvällen, vi lyxar till de  med löfbiff och klyftpotatis med en god sås och lite sallad :) MUMS! Nu är jag hungrig. 


Herrå allesammans! 

Kräkningarna bara fortsätter...

*Suck*, *pust* och *stön*.... James han fortsätter att kräkas. Som tidigare är vissa dagar bättre än andra, och idag har inte varit någon vidare bra dag tyvärr. Kräkningarna har varit konstant. Inga kaskader men tillräckligt mycket för att han ska kräkas ner haklapp, kläder och handdukar, gång på gång. 

Jag fick helt plötsligt för mig igen att han skulle kunna vara mjölkprotin allergiker, eller vad de nu vill kalla det... Men efter att ha läst lite på nätet så kommer jag nog ändå fram till att han inte är de, eftersom att han är en nöjd och glad bebis, och att kräkningarna inte alls verkar störa honom. Om bebisar är allergiska mot mjölk så visar dem det genom att vara ledsna och otröstliga, samt ha magont och så vidare.

James har ju varit så otröstlig ett par gånger, men jag är säker på att det beror på att han inte bajsar så ofta. Och att han därför får magknip. Det är ju även så, många gånger att bebisar som äter ersättning inte alls bajsar lika ofta som bebisar som ammar. Och det är ju ingen direkt nyhet för de flesta. 

Jag läste just en intervju med ett par som har fått 3 stycken sk. "kräkbebisar" och som de beskriver sitt liv, passar även in på oss. Och något som jag även kände passade in i vår familj är ju frustrationen över att James kräks, men ändå är så glad och inte störs utav de. 

För om bebisen beter sig på de viset får man inte alls lika mycket hjälp från ex. BVC, vårdcentraler eller läkare. För att då är det mer något som "man får stå ut med", och "det BRUKAR OFTAST försvinna" när barnet är runt 1 år. Hade det däremot berott på att han var allergisk mot mjölkprotein osv. så kan de göra större utredningar för att ta reda på problemet, och sedan göra det bästa för att lösa det.  

Jag ska villigt erkänna att jag inte har någon större lust att torka kräks flera gånger om dagen fram tills att James blir 1 år...

Familjen som intervjuade sa även att de inte får nån direkt förståelse från BVC, och jag kan till viss del känna likadant. Tyvärr. Vår BVC sköterska är alldeles underbar, så missförstå mig rätt. Hon säger att hon förstår att det är jobbigt osv, men att det brukar gå över vid 2-3 månader ålder. Men det stannar liksom där. Så vi har ju hållit hoppet uppe. James är 3 månader nästa vecka, och kräkningarna har inte direkt avtagit. Vissa dagar känns det till och med som att det har blivit värre. =(

Jag känner bara just nu sån frustration nu... Det känns så hopplöst på nåt vis. =(
James mår bra vad vi vet, och det är självklart det viktigaste, ALLTID! Men återigen, att ha en sk. kräkbebis är inte så roligt alla gånger. Det är jobbigare än vad de flesta och vad man själv tror. Jag är bara glad över att James inte verkar bry sig,han är glad ändå liksom. Utan det är mer jobbigt för mig och Jimmy psykiskt, tror jag.

James är min stjärna! Den bästa, finaste, vackraste, underbaraste, gulligaste, gladaste lilla pojke! Och han är bara min och Jimmys! Han är absolut det bästa som har hänt mig, och den lycka han ger mig varje dag går inte att beskriva med ord! Att mötas av hans leenden när man precis öppnat ögonen är obeskrivligt. Jag drunknar i hans ögon och hans smile. 

Älskade lilla pojke! DU är min stjärna. Mamma älskar dig! <3

Problem med bloggen!

Jag har tidigare ställt frågan på Facebook utan några direkt svar, men ja gör ett nytt försök! 

Jag kan blogga från min mobil app, men inte ladda upp bilder till bloggen vilket är väldigt irriterande. Sen när ja letat runt bland inställningar osv så kom ja till nåt avsnitt som hette "e-post & mobil" typ, och där var man tvungen att sms en kod, för att kunna ladda upp bilder från mobilen till bloggen. Jag har också även tänkt byta blogg,  till blogg.se för att jag kan ändra designen till mer personlig där, än vad jag kan här. (Vet inte om någon annan kan det, och vill hjälpa mig) Men fick svar ifrån blogg.se administratörer att man kan inte importera gamla inlägg från en annan blogg, så som denna. Vilket innebär att ja måste "klippa och klistra" in alla gamla inlägg, o de känns alldeles för krångligt. 

Men iaf. nu tänkte jag att jag är kvar på den här bloggen MEN jag vill kunna blogga från mobilen, MED BILDER! Så om det är någon som vet hur man gör, eller hur man kommer i kontakt med nån form av administratörer på blogspot.se så HJÄLP TACK !

Underbart rolig vecka och helg!

Fredag:

I fredags så hade jag bett Jimmy att vara hemma med James, så att jag kunde få en ute kväll med min älskade Carro och andra goda vänner. Och vilken kväll det blev! Det började med att Carro kom hem till mig, för att vi skulle göra oss i ordning. Tog typ tusen år för mig att hitta en outfit som ja trivdes med, till slut kom vi iväg och begav oss till Matte. Väl där blev vi sittandes vi 3 X antal timmar, men vi har för jävla roligt ändå. Carro och jag höll i musiken, så matte fick avstå från rock och metal och snällt lyssna på dansband och rockabilly musik. Det var så sjukt roligt att få festa till det, och att få göra det med Carro var grädden på moset! Har saknat dig så jävla mycket! <3 

Vid 00-00.30 tog vi en taxi till Wasa, i vanlig ordning och där var det ju proppfullt som alltid. Men oj vad vi dansade och det var så kul! Wiiie! Att Carro och jag inte har umgåtts och festade med varann på sjukt länge var ju inget som märktes, lika knasiga och flamsiga som vanligt! Och lyckan för oss var att en "kareoke-brutta" fick komma upp på scen och sjunga en låt, och vilken sjunger om inte min och Carros låt "Proud Mary", då jävlar släppte vi loss. 

De obligatoriska snygg/flum bilderna!

Lördag: 

Lördags förmiddagen  spenderades hemma, vi gick en sväng på stan för att göra lite ärenden men annars så var vi hemma och myste tills vi vid 16.00 skulle ses hos Mattias mor och far för att grilla och diskutera vår planerade semester tripp till Öland. De blev inte så mycket prat om Öland, men desto mer prat om annat. Vi käkade massa god mat och hade fruktansvärt trevligt! Mycket skratt, som det ska vara i goda vänners lag. Tack snälla Familjen Wennermark för gårdagen! 


Tänkte även passa på att visa lite bilder från när jag och James var i Loddby och hälsade på Dessan, och när vi solade och badade hos Johanna tidigare i veckan. 

 Sola och bada <3

 Johanna underhöll James väldigt länge, han tyckte att det var roligare än vad som kanske framkommer på bilderna... haha!

 Dessi & lilla grodan.

 Så mysig allé, även kallad "stora vägen".

Fina Dessan med James.

 

Viktnedgång och viktuppgång.

Under min graviditet med James så gick jag upp 12 kilo, allt som allt. Och två utav dem kilona åt jag nog upp mig, resten var för allt som har med en graviditet att göra. Många sa till mig att det inte alls var nån större viktuppgång och att jag "hade det bra" som inte gått upp så mycket. Visst var jag glad över att inte gå upp mer! Super skönt, desto mindre att gå ner när bebisen väl hade ploppat, tänkte jag. Jag hade turen att gå ner nästan alla kilona, efter att James kom till världen. Jag gick ner 11 kilo de första två veckorna. Jippie! Då vägde jag 84kg. 

Jag tänkte inte speciellt mycket på min vikt just då, eftersom man uppenbarligen hade helt andra saker att bry sig om. En liten bebis. Och lyckan var total. Min fina lilla familj. 

För några veckor sedan sa Jimmy och jag att vi skulle ta tag i vår kost, och försöka äta nyttigare och promenera/träna mera. Det gick super bra i ca 2 veckor, sen blev det så lätt att "fuska" eller "unna sig" godsaker. Vi tänkte gå på dieten eller livsstilen LCHF, och det gick som sagt bra, 2 veckor.  Vi båda har för tillfället sjukt dålig själv disciplin, min är värre än Jimmys. Jimmy höll igång o tränade väldigt bra när vi träffades, jag däremot va slöare. Men efter att vi flyttat ihop så kom de sk. "förhållande kilona" krypandes på oss båda, tack vare många mys kvällar och inte alls lika mycket hemlagad mat "husmanskost" som Jimmy var bortskämd med när han bodde hemma. 

Det är ingen skräll att det är jag som fixar maten i vår familj, och flera gånger har jag tappat lusten att laga mat och inspirationen tryter, kanske för att jag många gånger inte får super mycket hjälp eller inspiration utav min andra hälft. 

Well... kom lite på omvägar med detta inlägg, men iaf. jag ställde mig på vågen idag och som jag har trott och misstänkt så har jag gått upp i vikt, 3 kilo för att vara exakt.  Anledningen till detta är för att vi båda fuskat med LCHF-dieten och unnat oss lite för mycket godsaker för vårt eget bästa. 

Jag blev knäckt! Eller jag är knäckt i detta nu. Självförtroendet sjönk i botten som en tung sten faller i vatten. Nu får det vara nog. På riktigt denna gång, jag har alltid sagt till mig själv att jag tänker inte väga över 90kg. Jag gjorde de när jag var gravid, men då hade jag inte så mycket val. Det var en gång i livet, och aldrig mer! 

Imorgon bitti när James fått sitt frukost mål vid 7-tiden, packar jag ner honom i vagnen och tar mig en promenad ! vi struntar helt och hållet i dieter nu, och ska helt och hållet försöka äta nyttigare, mindre portioner, sallad till maten och betydligt mycket mer motion i form av promenader för min del och gym träning för Jimmys del.

Och med detta inlägg, så vill jag att ni som läser hjälper till att pusha mig. Skriv ett uppmuntrande inlägg på Facebook eller sms om ni har mitt nummer. Ni fattar, jag behöver en snäll spark i baken från mina nära och kära. För efter dagens käft smäll jag fick när jag stod på vågen så är inte självförtroendet längre på topp. Och jag vill må bra, känna mig bekväm i min kropp, vara en glad och pigg mamma till James, och en glad och positiv sambo till Jimmy.

Tack!

Kräk bebis!

Ja... som rubriker beskriver, så har vi ännu en gång en kräk bebis i hemmet. James har ju sen han föddes kräkts väldigt mycket, troligtvis beror det på en omogen magmun. På bvc sa dem att det förhoppningsvis skulle bli bättre vid 2-3 månaders ålder. Nu när plutten närmade sig sin 2 månaders dag så tyckte vi att det hade blivit väldigt bra med kräkandet, nästan inga stora kräkningar (om man kan säga så) alls längre. Bara nån liten nån gång.

Men så för ett par dagar sen så började han kräkas kaskader igen! Och inte bara en...utan nästan varje måltid. Och även om jag fått höra och märker att det inte är jobbigt för James, så ser det inte alla gånger så himla roligt ut för honom, och det är jobbigt för mig som mamma att se. =( 

Och som jag tidigare nämnt så är det väldigt jobbigt för mig och Jimmy också som hela tiden får byta kläder pga. kräks. Och i soffan är det kräks, och i vår säng är det kräks, och i James vagga är det kräks... överallt! Och jag ska villigt erkänna att det börjar gå mig på nerverna! 

Jag vill verkligen att det ska sluta, det är inte de att man får byta kläder ofta som stör mig utan kräkandet i allmänhet. Jag måste alltid ha med dubbla ombyte till James och mig, och tusen små handdukar.. Ja ni fattar. Det vore bara så skönt om det kunde sluta. För allas skull.  

Well well.. återigen så är vi glada så länge han är frisk och kry! Och det känns som att vår lilla pojke är nöjd med livet, och vi gör allt vi kan för att det ska fortsätta så! <3

Älskade lilla James, vilken lycka att du kom till oss! Vi kommer alltid finnas vid din sida, vi älskar dig! /Mamma och pappa!