Nog för att man är blödig när man är gravid och en jädra massa hormoner i upplopp. Men när det kommer till kritan om allvarliga sjukdommar, och framför allt cancer i alla dess former så tjuter jag nästan jämt. Tittade nyss klart på extre home makeover, mannen i hushållet var sjuk i cancer, dagen innan Ty och hans team dök upp hamnade han på sjukhuset, och 3 dagar efter att huset var färdigställt och familjen hade sett de så dog pappan/maken. Han förlorade kampen mot cancer.
Ordet cancer får mig att rysa, jag skänker pengar till cancerfonden i den mån jag kan, jag köper ALLTID rosa bandet. Varför engagerar jag mig så himla mycket i detta då?
Jo, för det första så dog min mormor i cancer när min mamma bara var 15 år. Hon förlorade kampen mot bröstcancer. En del släktingar på pappas sida har också dött i cancer.
För nästan exakt 9 år sen, så berättade min pappa för mig att han var sjuk. Han sa i princip "Det låter värre än vad det är gumman, så du behöver inte bli ledsen. Men pappa har cancer, jag behöver bara opereras och så blir jag bra sen." Jag var 13 år.
Och hela min värld rasade. Min pappa har cancer, jag tänkte bara att de som har cancer dör. Eftersom min mormor gjorde det, och många andra släktingar. Nån kväll senare ringde jag till mina två barndomsvänner, min första kompisar. Dessan och Johanna. Johanna bodde då i Usa, så det samtalet blev säkert långt och dyrt. Dessan bodde kvar i Loddby så henne kunde ja träffa och prata ut med.
Det gjorde jag också 2 dagar senare.. vi skulle "ses" och var hemma hos mig, på övervåningen i vår etage lägenhet när pappa knackar på dörren till mitt rum och frågar om Dessan skulle kunna ringa sin mamma om fråga om hon kunde hämta upp henne. Vi skulle tydligen ha "familjemöte". När jag hörde det ordet tänkte jag direkt "oh nej, vad har ja gjort nu ?" För pappa lät så allvarlig, så ja tänkte att nu är det något i skolan, eller har de kommit på mig med att vara full nån helg?
Dessan åkte hem och sedan gick vi ner i köket, där satt mamma, pappa, Ingemar, Niklas och Nina. Mammas vän. Jag undrade just vad hon gjorde där.. vad hon hade med saken att göra att jag skulle få "skäll". Jag tittar henne i ögonen och ser att hennes ögon fylls med tårar samtidigt som hon tar min hand och kramar hårt. Mamma gråter och pappa gråter. Sen säger mamma att hon har bröstcancer, och mina tårar börjar forsa nedför mina kinder.. det första jag frågar mamma är "kommer du att dö?!" För det gjorde ju mormor...
Sen minns jag inte så mycket mer ifrån den dagen faktiskt. Jag undrar om ja samma kväll eller nån kväll efteråt ringde det där samtalet till Usa IGEN!.. fast nu med nyheten om att mamma har cancer!
Pappa klarade sig med operation och strålning (tror jag), de tog bort 3dm utav hans tjocktarm, och fick ett stort ärr över magen. Mamma däremot fick operera bort hela ena bröstet, strålning och cellgifter. Cellgifterna gjorde så att hon tappade håret, hon hade långt brunt fint hår som bara ramlade av.. överallt låg det hårstrån hemma. Sen minns jag en gång när hon borsta håret över badkaret, och tog bort håret från borsten och kramade ihop den som en boll som gick att jämföra med storleken utav en tennis boll.
Det var jobbiga år.. dessutom hade jag precis kommit in i tonåren, livet sög i allmänhet som man ofta tycker då. Skolan var jobbig, vänner som svek. Vi hade precis flyttat ifrån mitt barndomshem i Loddby. Jag orkade inget alls. Vilket slutade med att jag festade väldigt mycket. Många gånger lite för mycket.
Förra året så bestämde sig mamma för att efter 8 år med bröst protes göra en operation som skulle ge henne ett bröst igen. Ett bröst av hennes eget kött och blod. Det var också en rätt lång process, men det slutade med en operation som tog betydligt mycket längre tid än de trott för att någon åder de skulle tagit från magen inte fungerade, så då fick de istället skära upp henne på handen/armen och ta en blodåder där ifrån. Det hela slutade med 3 stora fula ärr. Lite komplikationer efter operationen med bla. nekros på det nyopererade bröstet. För er som inte vet vad nekros är så kan kan tala om att huden som flyttats från en plats på kroppen till en annan inte "fäster samman" och dör, vilket innebär att den blir svart, och man måste ta bort de för att slippa vidare infektion osv.
Sen jag träffade Jimmy så fick jag verkligen ett ljus i mitt liv, allt sög inte längre. Jag var lycklig och väldigt kär för första gången på länge. Sedan dess har allt flutit på, kär och galen. Det tuffaste var väl att bli arbetslös när vi delade en lägenhet, vilket innebar att Jimmy fick stå för de mesta kostnaderna.
Men i augusti fick jag reda på att jag var gravid, till en början visste vi inte hur vi skulle göra, men nu är vi väldigt glada över vårt beslut att vi i april ska bli föräldrar. Allt var underbart, förutom lite dåliga "biverkningar" av graviditeten så som kräkningar var och varannan dag. Men det kunde jag stå ut med, men det som verkligen knäckte mig för några veckor sen är den där förbannade cancern, IGEN.
Min pappa har blivit sjuk i cancer igen, och denna gång blir det nog både strålning, cellgifter och operation för pappa. Jag trodde att det skulle reda upp sig rätt så snart inom ett par månader. Men efter lite snack med pappa fick ja förklarat för mig att cellgifter och strålning tar ex. antal månader. Och operation kanske inte blir av förens närmre i vår. Då han ska bli morfar! Jag vill inte att mitt barns morfar ska vara sjuk i cancer då, jag vill att han ska vara frisk och kry och kunna ta hand om sitt barnbarn och gulla med honom eller henne.
Ibland är livet så jävla orättvist. Jag är vuxen nu, och vet att min pappa kommer bli bra. Men nu har han fått cancer för andra gången. Tredje gången totalt i min familj. Det är inte rättvist.
kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite...
Och till Min älskade Mamma och Pappa!
Jag ÄLSKAR er! Tack för att ni finns och ställer upp för mig när jag behöver det.
Ni är det finaste som finns! <3
Puss o Kram
24.11.11
Ultraljud V. 19+0
Är precis hemkommen från vårt andra ultraljud, allt såg himla fint och bra ut. Bebisen växer på bra och hjärtat slog som tusan! Och det är ju bra och positivt!
Jag tror att bebisen kommer få Jimmys lång armar... och så kommer det nog bli en "suga-på-tumme-bebis" eftersom att den har handen vid munnen konstant! Hihi.
Vi fick helt okej bilder, hade kanske lite väl höga förväntningar, men bebisen låg inte så bra till för att fotograferas... eller så var inte ultraljudsteknikern så bra fotograf. Första gången hade vi typ 20 bilder att välja i mellan, nu hade vi typ 4. Men en bild blev tagen lite snett upp i från, på ansiktet o då såg det verkligen ut som en döskalle! Haha, lite häftigt!
Men vi fick iaf. med oss två bilder hem på lilla plutt.
Blev för övrigt besviken på henne, för hon gjorde det hon skulle, mäta osv. Sen var de typ klart enligt henne, inte något vidare tillmötesgående eller så. Tråkigt tycker jag eftersom att jag sett fram emot detta besök så länge!
Men det viktigaste utav allt är ju att bebisen mår bra och växer på bra! =)
Jag tror att bebisen kommer få Jimmys lång armar... och så kommer det nog bli en "suga-på-tumme-bebis" eftersom att den har handen vid munnen konstant! Hihi.
Vi fick helt okej bilder, hade kanske lite väl höga förväntningar, men bebisen låg inte så bra till för att fotograferas... eller så var inte ultraljudsteknikern så bra fotograf. Första gången hade vi typ 20 bilder att välja i mellan, nu hade vi typ 4. Men en bild blev tagen lite snett upp i från, på ansiktet o då såg det verkligen ut som en döskalle! Haha, lite häftigt!
Men vi fick iaf. med oss två bilder hem på lilla plutt.
Blev för övrigt besviken på henne, för hon gjorde det hon skulle, mäta osv. Sen var de typ klart enligt henne, inte något vidare tillmötesgående eller så. Tråkigt tycker jag eftersom att jag sett fram emot detta besök så länge!
Men det viktigaste utav allt är ju att bebisen mår bra och växer på bra! =)
15.11.11
Gårdagen var bara skit!
Startade dagen hos barnmorskan, och fick vänta lite längre än tänkt pga. personal brist. Min barnmorska var sjuk, men jag fick istället prata med en barnmorska vid namn Pernilla, som var hur gullig som helst! Och försökte hjälpa mig med de bekymmer jag har. Bla. kräkningarna. Hon tog blodprov och så pratade vi lite. Sen skickade hon mig vidare till en sjuksyrra lr barnmorska på kvinnokliniken, och även där tog de blodprov och kiss prov. Nu är det bara att vänta och se vad provsvaren blir. Om de kan hjälpa mig på något sätt.
Mamma skjutsade mig även till skolan igår, där jag pratade lite med en utav mina lärare och hur jag mår och vad som händer i livet just nu, då jag kämpar med lite problem från olika håll och kanter. De hade visst försökt få tag på mig, men hade inget nummer till mig. Lite knasigt kan man tycka, men nu är de löst oxå. Min lärare är så himla gullig, hon gav upp sitt personliga mobil nummer i fall jag ville prata eller bara tala om hur jag mår osv.
När jag sen kom hem blev jag liggandes i soffan och kollade på film, tills jag somnade och sov sen tills Jimmy kom hem. Vi pratade lite om dagen och bestämde oss sen för att skit i att laga nån avancerad mat och körde på varma mackor.Som blev sådär för att ja lät dem va 2 min för länge i ugnen. Typiskt!
Fick senare på kvällen dag på en gammal vän som ja försökt att nå i månader.. och fick höra både det ena och det andra som gjorde mig så jävla förbannad och irriterad! Jag ska inte gå in på närmre detaljer, men vi kan säga såhär att jag är fruktansvärt trött på att hela tiden ställa upp och försöka hjälpa vänner.
När det senare slutar med att jag står där som ett jävla fån och bara undrar vart tog vår vänskap vägen? Vad hände? Har jag gjort dig något? Inget sms eller svar på flera månader! Jag fick veta att vi inte har så mycket gemensamt längre... och att hon inte hade tid och ork över till vänner pga, av en person i hennes liv som hon försöker att hjälpa på fötter.
Jag blev fruktansvärt besviken över att höra det, och jävligt trött och besviken på mig själv som gör om det misstaget gång på gång. Vet inte hur många gånger jag har ställt upp för vänner, och kanske till och med låtit mitt eget liv gå åt helvete för att senare få en käft smäll där vännen i fråga jag hjälpt vänder mig ryggen, och många gånger när jag kanske behöver personen som mest!
Jag är idag väldigt glad över att jag inte behöver vända mig till vänner alla gånger då jag har bekymmer, för många gånger så litar jag inte på att de faktiskt ska kunna finnas där och hjälpa mig när det verkligen behövs.
Idag har jag Jimmy! Jimmy står alltid vid min sida, oavsett hur jag mår eller hur jag beter mig. Skrattar, gråter, skriker... Han finns alltid där och jag känner mig så himla trygg med honom. Jag är så himla glad att han vill dela sitt liv med mig, och sen jag träffade honom så har jag blivit mycket mer jordnära och respekterar människor på ett helt annat vis. Mognare, kanske man kan beskriva det med ett kort ord. Han är mitt ljus i mörkret helt enkelt! Jag älskar dig Jimmy, du är min bästa! <3
/Lisa
Mamma skjutsade mig även till skolan igår, där jag pratade lite med en utav mina lärare och hur jag mår och vad som händer i livet just nu, då jag kämpar med lite problem från olika håll och kanter. De hade visst försökt få tag på mig, men hade inget nummer till mig. Lite knasigt kan man tycka, men nu är de löst oxå. Min lärare är så himla gullig, hon gav upp sitt personliga mobil nummer i fall jag ville prata eller bara tala om hur jag mår osv.
När jag sen kom hem blev jag liggandes i soffan och kollade på film, tills jag somnade och sov sen tills Jimmy kom hem. Vi pratade lite om dagen och bestämde oss sen för att skit i att laga nån avancerad mat och körde på varma mackor.Som blev sådär för att ja lät dem va 2 min för länge i ugnen. Typiskt!
Fick senare på kvällen dag på en gammal vän som ja försökt att nå i månader.. och fick höra både det ena och det andra som gjorde mig så jävla förbannad och irriterad! Jag ska inte gå in på närmre detaljer, men vi kan säga såhär att jag är fruktansvärt trött på att hela tiden ställa upp och försöka hjälpa vänner.
När det senare slutar med att jag står där som ett jävla fån och bara undrar vart tog vår vänskap vägen? Vad hände? Har jag gjort dig något? Inget sms eller svar på flera månader! Jag fick veta att vi inte har så mycket gemensamt längre... och att hon inte hade tid och ork över till vänner pga, av en person i hennes liv som hon försöker att hjälpa på fötter.
Jag blev fruktansvärt besviken över att höra det, och jävligt trött och besviken på mig själv som gör om det misstaget gång på gång. Vet inte hur många gånger jag har ställt upp för vänner, och kanske till och med låtit mitt eget liv gå åt helvete för att senare få en käft smäll där vännen i fråga jag hjälpt vänder mig ryggen, och många gånger när jag kanske behöver personen som mest!
Jag är idag väldigt glad över att jag inte behöver vända mig till vänner alla gånger då jag har bekymmer, för många gånger så litar jag inte på att de faktiskt ska kunna finnas där och hjälpa mig när det verkligen behövs.
Idag har jag Jimmy! Jimmy står alltid vid min sida, oavsett hur jag mår eller hur jag beter mig. Skrattar, gråter, skriker... Han finns alltid där och jag känner mig så himla trygg med honom. Jag är så himla glad att han vill dela sitt liv med mig, och sen jag träffade honom så har jag blivit mycket mer jordnära och respekterar människor på ett helt annat vis. Mognare, kanske man kan beskriva det med ett kort ord. Han är mitt ljus i mörkret helt enkelt! Jag älskar dig Jimmy, du är min bästa! <3
/Lisa
13.11.11
Förkylningen är här!
Jaha.. vaknade kl. 05.00 kissnödig och AS FÖRKYLD! Jag verkligen hatar att vara förkyld! Nu känner man att kylan börjar komma, och det satte sig på mig direkt. Fast ja klär mig varmt. Jämt! Jag hatar att frysa. Kan inte begripa alla mode nördar som prompt ska gå i skinn jacka och små toppar fast det är minusgrader ute! Deras bekymmer iof, kan bara inte låta bli att tänka på de =P.
Det känns som att min hjärna och allt som snurrat där sakta med säkert börjar att
ordna upp sig. Det som bekymrar mig mest just nu är ju detta kräkande vareviga morgon. Jag är så trött på de, samtidigt som jag är van. Har ändå kräkts sen jag var i v.6. Det känns dock som att det skulle underlätta mycket om det nån gång slutade.
Jag har missat lite i skolan, men pratade med en klasskompis idag som sa att det inte var nån större fara. Inget som jag inte skulle kunna ta igen. Så det känns ju skönt såklart. Jag ska hålla ut fram tills jul iaf. Sen får vi se i Januari hur det går med allt... och hur jag mår, om jag fortfarande kräks osv. Denna period är ju den då man ska må så himla bra sägs det, men ännu så har jag faktiskt inte märkt av det där "underbara" med att vara gravid, tro det eller ej. Inga sparkar har jag känt ännu heller.. lite tråkigt, har ju faktiskt om ca en vecka gått halva tiden, 20 veckor, REDAN!.. Shiiiit, tiden springer iväg! Men jag hoppas ju att det kommer vart efter nu. Vill få känna denna mysiga känsla som ju alla gravida pratar om.
Jaha nehe.. det får räcka för idag. Adjö mina vänner.
/Lisa
Det känns som att min hjärna och allt som snurrat där sakta med säkert börjar att
ordna upp sig. Det som bekymrar mig mest just nu är ju detta kräkande vareviga morgon. Jag är så trött på de, samtidigt som jag är van. Har ändå kräkts sen jag var i v.6. Det känns dock som att det skulle underlätta mycket om det nån gång slutade.
Jag har missat lite i skolan, men pratade med en klasskompis idag som sa att det inte var nån större fara. Inget som jag inte skulle kunna ta igen. Så det känns ju skönt såklart. Jag ska hålla ut fram tills jul iaf. Sen får vi se i Januari hur det går med allt... och hur jag mår, om jag fortfarande kräks osv. Denna period är ju den då man ska må så himla bra sägs det, men ännu så har jag faktiskt inte märkt av det där "underbara" med att vara gravid, tro det eller ej. Inga sparkar har jag känt ännu heller.. lite tråkigt, har ju faktiskt om ca en vecka gått halva tiden, 20 veckor, REDAN!.. Shiiiit, tiden springer iväg! Men jag hoppas ju att det kommer vart efter nu. Vill få känna denna mysiga känsla som ju alla gravida pratar om.
Jaha nehe.. det får räcka för idag. Adjö mina vänner.
/Lisa
11.11.11
Jobbig vecka!
Denna vecka har varit väldigt jobbig, jag har inte alls mått speciellt bra, med både svimnings attacker, kräks flera gånger om dager och allmänt hängig och lite höst deppig tror jag nog.
Min stora lycka i livet just nu är faktiskt Jimmy, och jag har nog varit väldigt "Jimmy-ig". Speciellt igår... Dessvärre hade han lovat bort sig på annat håll, så jag fick snällt ligga hemma själv i soffan. Jag har tappat inspirationen till att laga mat.. har ingen lust ALLS!... Men jag måste så vad gör man ? Igår blev de så simpelt som pytt i panna. Tur att det är gott!
Jag och Bina började för nån vecka sen att pyssla med julkort, tog sen en paus och mitt pysselbord ser väldigt rörigt ut just nu. Men fina julkort blir de minsann, som ja ska skicka iväg tänkte jag! Vet dock inte vilka ja ska skicka till...tror det får bli lite avlägsna släktingar som jag inte sett på länge osv.
Här kommer några bilder på hur det kan se ut när jag är i pysslar tagen.
Tänkte jag skulle försöka städa i ordning lite här hemma, så det blir rent och fint! Känns som att det skulle behövas... plocka undan, dammsuga, skura golv. Sen kan man med gott samvete slappa i soffan. Lite lättare att tänka igenom hur man mår om man slipper tänka på att stök runt omkring. Sugen på att baka julgodis, lussebullar osv. =)
/Lisa
Min stora lycka i livet just nu är faktiskt Jimmy, och jag har nog varit väldigt "Jimmy-ig". Speciellt igår... Dessvärre hade han lovat bort sig på annat håll, så jag fick snällt ligga hemma själv i soffan. Jag har tappat inspirationen till att laga mat.. har ingen lust ALLS!... Men jag måste så vad gör man ? Igår blev de så simpelt som pytt i panna. Tur att det är gott!
Jag och Bina började för nån vecka sen att pyssla med julkort, tog sen en paus och mitt pysselbord ser väldigt rörigt ut just nu. Men fina julkort blir de minsann, som ja ska skicka iväg tänkte jag! Vet dock inte vilka ja ska skicka till...tror det får bli lite avlägsna släktingar som jag inte sett på länge osv.
Här kommer några bilder på hur det kan se ut när jag är i pysslar tagen.
Tänkte jag skulle försöka städa i ordning lite här hemma, så det blir rent och fint! Känns som att det skulle behövas... plocka undan, dammsuga, skura golv. Sen kan man med gott samvete slappa i soffan. Lite lättare att tänka igenom hur man mår om man slipper tänka på att stök runt omkring. Sugen på att baka julgodis, lussebullar osv. =)
/Lisa
7.11.11
Nu är jag här igen!
Och ska försöka bättra mig på att uppdatera! Som jag vanligtvis brukar lova...
För er som missat den stora nyheten så ska jag och min underbara sambo bli föräldrar! Jag ska försöka att uppdatera er med bilder och text hur jag mår och hur allt går. Jag pluggar även till florist och pysslar med scrapbooking, så det kan hända att det slinker in lite bilder på de också.
Hitintills så har jag överlag mått bra, förutom att jag har kräkts varje morgon sedan v.6, nu är jag i v.17 + 4. Alltså v.18 för att förenkla det lite. Barnmorskorna räknar ju så konstigt...
Bf. är planerat till 18 April 2012, så vi kommer att få ett litet vårbarn. Känns toppen faktiskt! Skönt att slippa vara höggravid i vinter, som mina bästa vän Bina kommer vara. Hennes Bf. är 12 Februari, på min födelsedag! Hihi. Vi får väl se om den lille håller sig till dagen.
Känns superkul att vi ska ha barn i princip samtidigt, 2 månaders mellanrum. Dessutom så vet jag flertalet vänner och bekanta som kommer ploppa ut bebisar år 2012. 3 stycken har ploppat ut denna höst redan, en är på förlossning nu, och senare i november kommer nog en till ligga på förlossningen... Många bebisar blir de! Underbart att man inte är "ensam" om att få barn, så man har vänner omkring sig att hänga med under mamma ledigheten.
Idag är nog en av de sämsta dagarna under graviditeten, so far... När jag vaknade i morse och skulle gå på toaletten så höll jag på att ramla in i väggen och i dörrkarmen. Sjukt otäckt! Första gången ja verkligen känner att jag skulle kunna svimma vilken sekund som helst. Klarade mig själv första gången, men andra gången så fick jag väcka Jimmy, som fick leda mig rätt. Men hela förmiddagen har jag varit yr och ostadig på benen. Lågt blodtryck sa de när ja ringde till barnmorske mottagningen för lite info. Fick lite tips och råd på hur jag kan göra för att må lite bättre. Får se om det funkar, för idag så har inget funkat ännu.
Det är ingen dans på rosor att vara gravid, inte än så länge i alla fall! ...=(
/Lisa
För er som missat den stora nyheten så ska jag och min underbara sambo bli föräldrar! Jag ska försöka att uppdatera er med bilder och text hur jag mår och hur allt går. Jag pluggar även till florist och pysslar med scrapbooking, så det kan hända att det slinker in lite bilder på de också.
Hitintills så har jag överlag mått bra, förutom att jag har kräkts varje morgon sedan v.6, nu är jag i v.17 + 4. Alltså v.18 för att förenkla det lite. Barnmorskorna räknar ju så konstigt...
Bf. är planerat till 18 April 2012, så vi kommer att få ett litet vårbarn. Känns toppen faktiskt! Skönt att slippa vara höggravid i vinter, som mina bästa vän Bina kommer vara. Hennes Bf. är 12 Februari, på min födelsedag! Hihi. Vi får väl se om den lille håller sig till dagen.
Känns superkul att vi ska ha barn i princip samtidigt, 2 månaders mellanrum. Dessutom så vet jag flertalet vänner och bekanta som kommer ploppa ut bebisar år 2012. 3 stycken har ploppat ut denna höst redan, en är på förlossning nu, och senare i november kommer nog en till ligga på förlossningen... Många bebisar blir de! Underbart att man inte är "ensam" om att få barn, så man har vänner omkring sig att hänga med under mamma ledigheten.
Idag är nog en av de sämsta dagarna under graviditeten, so far... När jag vaknade i morse och skulle gå på toaletten så höll jag på att ramla in i väggen och i dörrkarmen. Sjukt otäckt! Första gången ja verkligen känner att jag skulle kunna svimma vilken sekund som helst. Klarade mig själv första gången, men andra gången så fick jag väcka Jimmy, som fick leda mig rätt. Men hela förmiddagen har jag varit yr och ostadig på benen. Lågt blodtryck sa de när ja ringde till barnmorske mottagningen för lite info. Fick lite tips och råd på hur jag kan göra för att må lite bättre. Får se om det funkar, för idag så har inget funkat ännu.
Det är ingen dans på rosor att vara gravid, inte än så länge i alla fall! ...=(
/Lisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)