Mammig liten bebis!

Jag älskar verkligen att spendera tid med James, och vi får väldigt mycket kvalitets tid tillsammans pga. att Jimmy jobbar om dagarna. Jag önskar att Jimmy kunde spendera ännu mer tid med James än vad han gör, men just nu så har han även kommit in i nån period då han är väldigt mammig. Pappa kan mata honom då och då som tur är, men om något inte är bra och han bara gnäller eller blir ledsen så är det mamma som gäller. Han blir lugn som en filbunke så fort han kommer till mamma, och just nu så ligger han i min famn och sover. 

Han har haft lite bekymmer med bajsandet sedan vi började med ersättning, och det är jobbigt för honom ser vi såklart. Han bajsar typ var tredje dag, vår bvc-sköterska säger att det är okej att han bajsar så sällan ännu, men när både Jimmy och jag ser att han ibland lider utav de med magknip och liknande så känner man sig sjukt hjälplös. 

Vi har prövat ett gäng olika ersättningar, messmör, termometer i rumpan är de som hjälpt bäst hitintills, men då får man vara snabb att hjälpa med den när han väl tar i. Vi ska även testa att ha lite rapsolja i ersättningen. Jag hoppas något hjälper, för som sagt det är inte roligt att se sin lilla plutt ha ont. 

Han växer så det knakar också...efter att ha gått upp till sin födelsevikt rätt så snabbt så har han första veckan på bvc ökat med 220g, veckan därpå 250g och förra veckan hade han gått upp 352g! Och nu så är han hela 55,5 cm lång. Känns väldigt skönt att veta att han faktiskt går upp i vikt som han ska, trots att han i princip varje dag kaskad spyr, minst en gång! 

Det beror troligtvis på omogen magmun, men han verkar inte lida utav det, utan det är mer jobbigt för mig och Jimmy som får nerspydda kläder dagligen och att soffan blir väldigt nerspydd. men det är sånt man får ta. Det finns ju tvättmaskin, och så länge James mår bra och är en nöjd liten kille så kan vi inte vara gladare och lyckligare. 

För övrigt är jag så himla imponerad utav att en sån liten människa kan ha så himla stor personlighet! Det är helt otroligt att se dem utvecklas och lära känna sin egen kropp, och förstå att det kan göra olika ljud osv. 

James visar väldigt tydligt när han vill ha mat genom att öppna munnen väldigt mycket, och om maten inte genast hamnar i hans mun så tar han pekfingret och pekar på munnen, och om det skulle dröja ytterligare en liten stund så åker något utav fingrarna eller hela handen in i munnen ! Super charmigt! 

Han är även en hejare på att spotta ut nappen, långt! Och om den bara hamnar utanför munnen så snuttar han och suger för full hals, och hjälper även till med handen att greppa nappen och putta in den i munnen. Väldigt kul att titta på han när han gör så =P.

Kort och gott så underhåller han mig hela dagen lång. Och jag njuter för fullt, även om det vissa dagar är väldigt skönt och uppskattat att Jimmy faktiskt kommer hem  och kan avlasta mig lite grann. 

Nu kommer en liten bild bomb på vår lilla älskling! 

Test!

Tjo! Tänkte testa blogga från mobilen.. De funkade inte första gången, men bättre lucka nästa gång som
Man brukar säga..

Bebis fotografering!

För någon vecka sedan så såg jag att en gammal bekant till mig gjorde en förfrågan om bebisar att fota, då hon ville ha lite foton till sin portfolio på nyfödda bebisar. 
Snabb som attan skrev jag att ja mer än gärna lånade ut min bebis så hon kunde fota, och som tack för lånet har jag nu fått tagit del utav super fina bilder på vår lilla skrutt unge!

Och jag måste bara få skryta lite med dessa bilder, för jag tycker att de är så fina! <3 

James 13 dagar gammal <3

 
 

James Liam Pernu

Det är vad lilla grabben kommer att få heta. James kom vi överens om tillsammans, och Jimmy ville gärna ha sitt efternamn eftersom det är väldigt ovanligt. Och då tyckte jag att det inte var mer än rätt att ja fick välja mellan namn :D, och Liam klingade fint ihop med James tycker jag. Jimmy också faktiskt. Haha. Det var inga släkt namn som passade ihop med förnamnet vi har valt, så därför skippade vi det. 

Tanken med detta inlägg är att verkligen verkligen säga TACK SÅ HEMSKT MYCKET för alla FINA PRESENTER VI FÅTT TILL JAMES. Han har verkligen redan blivit så himla bortskämd, fast jag sa från början att han inte skulle bli en alltför bortskämd bebis :P Men med hans mor och far föräldrar och alla släktingar och vänner till oss omkring sig så är det inte konstigt att han får så mycket presenter. Lilla plutt. Ni är guld värda allihop!
 James har fått allt från kläder (MASSOR!), skor, leksaker, gung-motorcykel, sago/sångbok, speldosa, spargris och pengar. Och detta är bara ett axplock utav allting. 

TACK, igen för allt fint han har fått!

Nu har jag bara ett bekymmer som gäller kläderna, o det är om han kommer hinna med att använda alla kläder han fått ?! Haha... Han växer ju inte super fort som tur är, på onsdag blir han 3 veckor och får fortfarande på sig st. 50 och några mindre kläder i st. 56. Det är sån himla skillnad på storleken i kläder beroende på vilket märke det kommer ifrån, vissa kläder i st. 56 ser ut att kunna passa när man kanske skulle köpa st 62 ist.
Men det är ju ett annat bekymmer.. =) 






 

Älskade Familj!

Denna vecka som varit har varit rätt så omtumlande på olika sätt och vis, dels för att vår lilla bebis blev en vecka... nu på onsdag blir han redan 2 veckor?! Vart tog den tiden vägen, låg jag inte nyss hemma i soffan med jävliga värkar?!

Vi har varit föräldrar i 12 dagar, men det känns verkligen som om vi har haft James betydligt mycket längre än så. Han är vårt lilla charmtroll, han får oss att skratta så tårarna rinner och så att vi båda ligger dubbelvikta! Att livet skulle få en annan vändning när man skaffade barn har man ju räknat ut sedan innan, men att jag skulle känna sån lycka och kärlek varje gång jag tittar in i min pojkes små blå ögon trodde jag aldrig. Han ligger just nu bredvid mig och har små "gris-ljud" för sig, och det låter as roligt, och är super charmigt! Likaså efter varje gång han nyser så gör han något ljud "aaaaah.." och sen ett stort smile på det! Underbart! Haha. 

Bebisarna har ju inte riktigt koll på sitt minspel när de är så himla små, men det är skit roligt att titta på, när han som sagt drar till med ett smile, eller när han rynkar pannan eller när han försöker fokusera blicken och det går åt fanders och det slutar med att ögonen står i kors!  As charmigt! haha. 

Från det ena till det andra...

I onsdags så åkte min pappa upp till Stockholm för att läggas in för operation som skulle ske på torsdagen. För er som inte vet de så fick min pappa cancer i höstas igen, och denna gången blev allt så mycket mer komplicerat än första gången. Det började med att han inte tålde cellgifterna, så då fick hjärtat sig en smäll. När de sen löst de och fixat lite mer strålningen än vad som var tänkt från början så visade det sig nu att strålningen inte heller gjort riktigt de som läkarna hoppades på.

Efter ytterligare läkarbesök så kom de fram till att det bästa vore om de tog bort prostatan också. Okej, ingen större förlust direkt. Tråkigt att operationen skulle bli större bara. Men efter att läkarna i Linköping skickat pappa till ett möte med läkarna på Karolinska sjukhuset i Stockholm så fick vi en till käft smäll, där tyckte de nämligen att "allt" skulle tas bort, i området där pappa har sin cancer. Det slutar alltså med att pappa bland annat kommer få stomipåse för nr.1 och 2. och att han måste ha dem resten av livet. Operationen började i torsdags morse, och det blev inte klara förens kl 21 på kvällen. Allt gick enligt planerna men tydligen så ställde pappas gamla ärr till det för dem, därför tog det extra lång tid. 

Men han är nu säng liggandes två veckor på Karolinska, och ska han upp och gå så måste de använda sig av någon form av brits som ställer honom upp, då han inte får göra "böj" rörelser. Det som känns positivt ändå, trots allt är att pappa faktiskt är så positiv och har en livsglädje som gör att han kommer läka fort och bra. Och dessutom var lyckan väldigt stor att han hann med att bli morfar innan denna stora operation. Det är en styrke källa för honom att tänka på när han ska bli frisk!  Älskade pappa <3

James kommer till världen !

Den bästa och största dagen i mitt liv ! 

 25 April 2012 föddes min och Jimmys älskade lilla pojke, James. 

Väntan var så himla lång och ja gick en vecka över tiden, James föddes i v. 40+6. 
De sista dagarna var nästan outhärdliga... oj vad vi längtade, och längtade! 

Det hela började på tisdagen den 24 April, vi vaknade båda två som vanligt runt 7 -tiden. Jag nämnde för Jimmy att ja hade nån värk som gjorde lite ont, men vi kom ändå överens om att han skulle åka till jobbet och att jag skulle ringa i fall det hände något mer. 

Runt 08.00 skickade jag ett sms om att jag har haft svagare värkar, men med 5 minuters mellanrum, ungefär. Vi kom överens om att vi skulle avvakta och det gjorde vi. Jimmy kommer hem efter att gjort klart jobbet i Linköping där han befann sig på morgonen, och då var klockan ungefär 10.30.

10.35 Ringer vi förlossningen och berättar läget, men just då sitter jag i badkaret i hopp om att det ska dämpa värkarna en aning, hjälper lite grann. Förlossningen säger att jag ska stanna hemma ett tag till eftersom jag inte har haft någon blödning eller inget vatten har gått.
Ligger hemma i soffan med Jimmy som stöd när jag tycker att värkarna kommer allt tätare och gör ondare. Men kan än så länge ta mig igenom dem genom att ta djupa andetag, somnar lite mellan värkarna. Jimmy åker och köper mat från Max som vi äter.

Runt 14.30 ringer vi till förlossningen igen, för att jag känner att värkarna gör allt ondare och jag vill att de kollar läget. Vi är välkomna till förlossningen.

15.40 har det gjort en massa tester och satt en CTG –kurva på magen och allt ser bra ut, sammandragningarna/värkarna kommer med 3-4 minuters mellanrum och jag är inte öppen mer än 1½ cm, så barnmorskan tycker att vi ska åka hem igen då det är skönare att vänta hemma än på förlossningen. Sagt och gjort, vi åker hem igen.. lite besviken då jag trodde att det faktiskt var dags att föda barn snart.. 

Fick med mig smärtstillande hem då ja tyckte att värkarna var allt för jobbiga för att klara av med vanliga värktabletter. Bäddar återigen ner mig i soffan, Jimmy åker och handlar mat och jag får i mig lite grann. Värkarna kommer fortfarande med 3-4 minuters mellanrum men gör till slut så ont att jag gråter mig igenom dem.

Vi ringer förlossningen och berättar läget, och får komma dit för en kontroll igen. 22.25 skrivs vi in på förlossningen.  Allt ser fortfarande bra ut, men jag är bara öppen 2 cm, 23.15 får jag lägga mig i badet för att förhoppningsvis lindra smärtan liten grann. Tycker dock inte att det har hjälpt alls, efter 1 timme i badkar.

25 April 00.40 läggs vi in för sk. Sovdos, vilket innebär att vi fick ett rum att sova i, samt att jag fick 2 Citadon, 1 sömntablett och 1 morfinspruta, värmde även min värmekudde och det somnade jag gott på. Kände ändå av i det undermedvetna att jag fick värkar och greppade då Jimmys hand, som fick sova i en säng bredvid mig. Skönt att känna hans närhet trots att man själv var lite väck.

När klockan är 05.30 så vaknar jag till och då känns det som att värkarna är lika starka som innan men kommer med lite glesare mellanrum än tidigare, Känns skönare att vara uppe och promenera lite i korridoren, så Jimmy följer med mig runt på avdelningen. Går tillbaka en stund senare för att försöka sova ytterligare lite.

Vaknar till runt 08.00 igen, då vi får träffa en barnmorska som heter Amanda. Hon gör en vaginal undersökning och bedömer att jag är i förlossningsarbete, öppen 3 cm. Vi får komma till ett förlossningsrum och göra så gott vi kan för att känna oss som ”hemma”. Radio med bandit rock står på hela tiden. Jag minns att Volbeat och Mustasch spelas väldigt ofta.

Jag får några akupunktur nålar mot smärta, på händer, i öra och på huvudet. Tycker inte att de hjälper alls, så de åker snart bort. Var väldigt tydlig med att jag vill ha EDA (ryggmärgsbedövning). Klockan är 10.50.

12.20 får jag blodtrycksfall och de tippar sängen jag ligger i bakåt, så att fötterna pekar i luften. Det var något jag inte gillade alls. Kändes väldigt konstigt och obehagligt. Jag är kopplat till något dropp som de ökar på lite under blodtrycksfallet.

Narkosläkaren kommer även och lägger en EDA, får först en lokalbedövning som svider till en aning, sen lägger läkaren in slangen i ryggen som ska ge mig bedövning konstant under förlossningsförloppet.

13.40 är jag öppen 4 cm och vattnet har ännu inte gått, så barnmorskan tar hål på hinnorna i hopp om att förlossningen ska påskyndas lite.

14.30 pratar vi med barnmorskan om min rädsla för illamående utav lustgasen, samt att jag önskar bli klippt om det är så att det finns risk för bristningar. Efter lite prat litar jag på barnmorskan och att hon gör vad som krävs, om det krävs.

15.14 kollas CTG-kurvan konstant, och jag har inte känt av sammandragningar/värkar sedan jag fick EDA:n. Innan grät jag mig igenom värkarna, men efter bedövningen kunde jag promenera runt i korridorerna utan problem och blev mitt normala jag igen.  

16.00 får jag värkförstärkande dropp som genast gör att värkarna känns betydligt mer trots EDA –bedövningen. Runt 16.30 –tiden får jag nån extra bedövning i EDA bedövningen.

17.15 testar jag trots allt lustgasen och med rätt andningsteknik så fungerar den väldigt bra! Jimmy är ett underbart stöd under hela tiden vi är på sjukhuset, och speciellt när jag har som ondast, så fanns han vid min sida och höll min hand och pushade mig. Han kramade och pussade mig och sa hela tiden hur duktigt jag var. Helt ovärderligt! Utan honom hade jag aldrig klarat detta. Min älskling!

18.30 Ringde de in en läkare som hade för avsikt att ta ett laktat test (man tar blod från barnets huvud för att mäta mjölksyrehalten)

18.35 avstår de från skalp test då förlossningen fortskrider snabbt framåt. Läkaren som kom in var en sån människa som jag hade sagt till Jimmy att jag inte ville ha med, lite sådär mjäkig och väldigt lugn och sansad i rösten, och jag kände inte att det passade mig, vilket gjorde att jag blev en aning irriterad. Kanske därför förlossningen skedde så snabbt.

18.40 börjar mina krystvärkar, och det är en känsla som inte går att beskriva. Ja, det gör ont men samtidigt är man så uppe i varv, hög på lustgas, så himla många känslor som är så överväldigande att man nästan ändå glömmer bort att det gör ont, trots all bedövning man har fått.

18.48 föds vårt älskade lilla hjärta! Det går inte att sätta ord på den känslan som rusar genom kroppen när man ser sitt barn för första gången, eller när man får känna på den lilla lilla människa som bott och utvecklats i min mage i nästan 10 månader.

Känslan när man får honom på bröstet och får ta på honom är helt enkelt obeskrivlig. Jag hade förväntat mig att jag skulle gråta floder av lycka, inga floder men några tårar kom. Som sagt, känslorna är så överväldigande i den stunden.

När jag ser på James så undrar jag först hur fasen han har kunnat legat i min mage, sen skrattar jag för att han har så otroligt roliga minspel för sig, och jag skrattar när han nyser, eller när han kräks… för inget i världen värkar bekymra honom mer än att han är hungrig eller har bajsat i blöjan =P.

Sen ser jag på honom och är så stolt och lycklig, jag har fått min allra högsta önskan i livet uppfylld, och det är att få vara gravid och att få vara mamma. Att Jimmy finns vid min sida och delar allt detta med mig gör mig bara ännu mer lycklig.

Den kärlek jag känner till Jimmy och till James kommer aldrig att förändras eller försvinna. Ni är mitt allt, och utan er så vore jag ingenting.

Jag älskar er båda av hela mitt hjärta <3