Startade dagen hos barnmorskan, och fick vänta lite längre än tänkt pga. personal brist. Min barnmorska var sjuk, men jag fick istället prata med en barnmorska vid namn Pernilla, som var hur gullig som helst! Och försökte hjälpa mig med de bekymmer jag har. Bla. kräkningarna. Hon tog blodprov och så pratade vi lite. Sen skickade hon mig vidare till en sjuksyrra lr barnmorska på kvinnokliniken, och även där tog de blodprov och kiss prov. Nu är det bara att vänta och se vad provsvaren blir. Om de kan hjälpa mig på något sätt.
Mamma skjutsade mig även till skolan igår, där jag pratade lite med en utav mina lärare och hur jag mår och vad som händer i livet just nu, då jag kämpar med lite problem från olika håll och kanter. De hade visst försökt få tag på mig, men hade inget nummer till mig. Lite knasigt kan man tycka, men nu är de löst oxå. Min lärare är så himla gullig, hon gav upp sitt personliga mobil nummer i fall jag ville prata eller bara tala om hur jag mår osv.
När jag sen kom hem blev jag liggandes i soffan och kollade på film, tills jag somnade och sov sen tills Jimmy kom hem. Vi pratade lite om dagen och bestämde oss sen för att skit i att laga nån avancerad mat och körde på varma mackor.Som blev sådär för att ja lät dem va 2 min för länge i ugnen. Typiskt!
Fick senare på kvällen dag på en gammal vän som ja försökt att nå i månader.. och fick höra både det ena och det andra som gjorde mig så jävla förbannad och irriterad! Jag ska inte gå in på närmre detaljer, men vi kan säga såhär att jag är fruktansvärt trött på att hela tiden ställa upp och försöka hjälpa vänner.
När det senare slutar med att jag står där som ett jävla fån och bara undrar vart tog vår vänskap vägen? Vad hände? Har jag gjort dig något? Inget sms eller svar på flera månader! Jag fick veta att vi inte har så mycket gemensamt längre... och att hon inte hade tid och ork över till vänner pga, av en person i hennes liv som hon försöker att hjälpa på fötter.
Jag blev fruktansvärt besviken över att höra det, och jävligt trött och besviken på mig själv som gör om det misstaget gång på gång. Vet inte hur många gånger jag har ställt upp för vänner, och kanske till och med låtit mitt eget liv gå åt helvete för att senare få en käft smäll där vännen i fråga jag hjälpt vänder mig ryggen, och många gånger när jag kanske behöver personen som mest!
Jag är idag väldigt glad över att jag inte behöver vända mig till vänner alla gånger då jag har bekymmer, för många gånger så litar jag inte på att de faktiskt ska kunna finnas där och hjälpa mig när det verkligen behövs.
Idag har jag Jimmy! Jimmy står alltid vid min sida, oavsett hur jag mår eller hur jag beter mig. Skrattar, gråter, skriker... Han finns alltid där och jag känner mig så himla trygg med honom. Jag är så himla glad att han vill dela sitt liv med mig, och sen jag träffade honom så har jag blivit mycket mer jordnära och respekterar människor på ett helt annat vis. Mognare, kanske man kan beskriva det med ett kort ord. Han är mitt ljus i mörkret helt enkelt! Jag älskar dig Jimmy, du är min bästa! <3
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar