James kommer till världen !

Den bästa och största dagen i mitt liv ! 

 25 April 2012 föddes min och Jimmys älskade lilla pojke, James. 

Väntan var så himla lång och ja gick en vecka över tiden, James föddes i v. 40+6. 
De sista dagarna var nästan outhärdliga... oj vad vi längtade, och längtade! 

Det hela började på tisdagen den 24 April, vi vaknade båda två som vanligt runt 7 -tiden. Jag nämnde för Jimmy att ja hade nån värk som gjorde lite ont, men vi kom ändå överens om att han skulle åka till jobbet och att jag skulle ringa i fall det hände något mer. 

Runt 08.00 skickade jag ett sms om att jag har haft svagare värkar, men med 5 minuters mellanrum, ungefär. Vi kom överens om att vi skulle avvakta och det gjorde vi. Jimmy kommer hem efter att gjort klart jobbet i Linköping där han befann sig på morgonen, och då var klockan ungefär 10.30.

10.35 Ringer vi förlossningen och berättar läget, men just då sitter jag i badkaret i hopp om att det ska dämpa värkarna en aning, hjälper lite grann. Förlossningen säger att jag ska stanna hemma ett tag till eftersom jag inte har haft någon blödning eller inget vatten har gått.
Ligger hemma i soffan med Jimmy som stöd när jag tycker att värkarna kommer allt tätare och gör ondare. Men kan än så länge ta mig igenom dem genom att ta djupa andetag, somnar lite mellan värkarna. Jimmy åker och köper mat från Max som vi äter.

Runt 14.30 ringer vi till förlossningen igen, för att jag känner att värkarna gör allt ondare och jag vill att de kollar läget. Vi är välkomna till förlossningen.

15.40 har det gjort en massa tester och satt en CTG –kurva på magen och allt ser bra ut, sammandragningarna/värkarna kommer med 3-4 minuters mellanrum och jag är inte öppen mer än 1½ cm, så barnmorskan tycker att vi ska åka hem igen då det är skönare att vänta hemma än på förlossningen. Sagt och gjort, vi åker hem igen.. lite besviken då jag trodde att det faktiskt var dags att föda barn snart.. 

Fick med mig smärtstillande hem då ja tyckte att värkarna var allt för jobbiga för att klara av med vanliga värktabletter. Bäddar återigen ner mig i soffan, Jimmy åker och handlar mat och jag får i mig lite grann. Värkarna kommer fortfarande med 3-4 minuters mellanrum men gör till slut så ont att jag gråter mig igenom dem.

Vi ringer förlossningen och berättar läget, och får komma dit för en kontroll igen. 22.25 skrivs vi in på förlossningen.  Allt ser fortfarande bra ut, men jag är bara öppen 2 cm, 23.15 får jag lägga mig i badet för att förhoppningsvis lindra smärtan liten grann. Tycker dock inte att det har hjälpt alls, efter 1 timme i badkar.

25 April 00.40 läggs vi in för sk. Sovdos, vilket innebär att vi fick ett rum att sova i, samt att jag fick 2 Citadon, 1 sömntablett och 1 morfinspruta, värmde även min värmekudde och det somnade jag gott på. Kände ändå av i det undermedvetna att jag fick värkar och greppade då Jimmys hand, som fick sova i en säng bredvid mig. Skönt att känna hans närhet trots att man själv var lite väck.

När klockan är 05.30 så vaknar jag till och då känns det som att värkarna är lika starka som innan men kommer med lite glesare mellanrum än tidigare, Känns skönare att vara uppe och promenera lite i korridoren, så Jimmy följer med mig runt på avdelningen. Går tillbaka en stund senare för att försöka sova ytterligare lite.

Vaknar till runt 08.00 igen, då vi får träffa en barnmorska som heter Amanda. Hon gör en vaginal undersökning och bedömer att jag är i förlossningsarbete, öppen 3 cm. Vi får komma till ett förlossningsrum och göra så gott vi kan för att känna oss som ”hemma”. Radio med bandit rock står på hela tiden. Jag minns att Volbeat och Mustasch spelas väldigt ofta.

Jag får några akupunktur nålar mot smärta, på händer, i öra och på huvudet. Tycker inte att de hjälper alls, så de åker snart bort. Var väldigt tydlig med att jag vill ha EDA (ryggmärgsbedövning). Klockan är 10.50.

12.20 får jag blodtrycksfall och de tippar sängen jag ligger i bakåt, så att fötterna pekar i luften. Det var något jag inte gillade alls. Kändes väldigt konstigt och obehagligt. Jag är kopplat till något dropp som de ökar på lite under blodtrycksfallet.

Narkosläkaren kommer även och lägger en EDA, får först en lokalbedövning som svider till en aning, sen lägger läkaren in slangen i ryggen som ska ge mig bedövning konstant under förlossningsförloppet.

13.40 är jag öppen 4 cm och vattnet har ännu inte gått, så barnmorskan tar hål på hinnorna i hopp om att förlossningen ska påskyndas lite.

14.30 pratar vi med barnmorskan om min rädsla för illamående utav lustgasen, samt att jag önskar bli klippt om det är så att det finns risk för bristningar. Efter lite prat litar jag på barnmorskan och att hon gör vad som krävs, om det krävs.

15.14 kollas CTG-kurvan konstant, och jag har inte känt av sammandragningar/värkar sedan jag fick EDA:n. Innan grät jag mig igenom värkarna, men efter bedövningen kunde jag promenera runt i korridorerna utan problem och blev mitt normala jag igen.  

16.00 får jag värkförstärkande dropp som genast gör att värkarna känns betydligt mer trots EDA –bedövningen. Runt 16.30 –tiden får jag nån extra bedövning i EDA bedövningen.

17.15 testar jag trots allt lustgasen och med rätt andningsteknik så fungerar den väldigt bra! Jimmy är ett underbart stöd under hela tiden vi är på sjukhuset, och speciellt när jag har som ondast, så fanns han vid min sida och höll min hand och pushade mig. Han kramade och pussade mig och sa hela tiden hur duktigt jag var. Helt ovärderligt! Utan honom hade jag aldrig klarat detta. Min älskling!

18.30 Ringde de in en läkare som hade för avsikt att ta ett laktat test (man tar blod från barnets huvud för att mäta mjölksyrehalten)

18.35 avstår de från skalp test då förlossningen fortskrider snabbt framåt. Läkaren som kom in var en sån människa som jag hade sagt till Jimmy att jag inte ville ha med, lite sådär mjäkig och väldigt lugn och sansad i rösten, och jag kände inte att det passade mig, vilket gjorde att jag blev en aning irriterad. Kanske därför förlossningen skedde så snabbt.

18.40 börjar mina krystvärkar, och det är en känsla som inte går att beskriva. Ja, det gör ont men samtidigt är man så uppe i varv, hög på lustgas, så himla många känslor som är så överväldigande att man nästan ändå glömmer bort att det gör ont, trots all bedövning man har fått.

18.48 föds vårt älskade lilla hjärta! Det går inte att sätta ord på den känslan som rusar genom kroppen när man ser sitt barn för första gången, eller när man får känna på den lilla lilla människa som bott och utvecklats i min mage i nästan 10 månader.

Känslan när man får honom på bröstet och får ta på honom är helt enkelt obeskrivlig. Jag hade förväntat mig att jag skulle gråta floder av lycka, inga floder men några tårar kom. Som sagt, känslorna är så överväldigande i den stunden.

När jag ser på James så undrar jag först hur fasen han har kunnat legat i min mage, sen skrattar jag för att han har så otroligt roliga minspel för sig, och jag skrattar när han nyser, eller när han kräks… för inget i världen värkar bekymra honom mer än att han är hungrig eller har bajsat i blöjan =P.

Sen ser jag på honom och är så stolt och lycklig, jag har fått min allra högsta önskan i livet uppfylld, och det är att få vara gravid och att få vara mamma. Att Jimmy finns vid min sida och delar allt detta med mig gör mig bara ännu mer lycklig.

Den kärlek jag känner till Jimmy och till James kommer aldrig att förändras eller försvinna. Ni är mitt allt, och utan er så vore jag ingenting.

Jag älskar er båda av hela mitt hjärta <3