Denna vecka som varit har varit rätt så omtumlande på olika sätt och vis, dels för att vår lilla bebis blev en vecka... nu på onsdag blir han redan 2 veckor?! Vart tog den tiden vägen, låg jag inte nyss hemma i soffan med jävliga värkar?!
Vi har varit föräldrar i 12 dagar, men det känns verkligen som om vi har haft James betydligt mycket längre än så. Han är vårt lilla charmtroll, han får oss att skratta så tårarna rinner och så att vi båda ligger dubbelvikta! Att livet skulle få en annan vändning när man skaffade barn har man ju räknat ut sedan innan, men att jag skulle känna sån lycka och kärlek varje gång jag tittar in i min pojkes små blå ögon trodde jag aldrig. Han ligger just nu bredvid mig och har små "gris-ljud" för sig, och det låter as roligt, och är super charmigt! Likaså efter varje gång han nyser så gör han något ljud "aaaaah.." och sen ett stort smile på det! Underbart! Haha.
Bebisarna har ju inte riktigt koll på sitt minspel när de är så himla små, men det är skit roligt att titta på, när han som sagt drar till med ett smile, eller när han rynkar pannan eller när han försöker fokusera blicken och det går åt fanders och det slutar med att ögonen står i kors! As charmigt! haha.
Från det ena till det andra...
I onsdags så åkte min pappa upp till Stockholm för att läggas in för operation som skulle ske på torsdagen. För er som inte vet de så fick min pappa cancer i höstas igen, och denna gången blev allt så mycket mer komplicerat än första gången. Det började med att han inte tålde cellgifterna, så då fick hjärtat sig en smäll. När de sen löst de och fixat lite mer strålningen än vad som var tänkt från början så visade det sig nu att strålningen inte heller gjort riktigt de som läkarna hoppades på.
Efter ytterligare läkarbesök så kom de fram till att det bästa vore om de tog bort prostatan också. Okej, ingen större förlust direkt. Tråkigt att operationen skulle bli större bara. Men efter att läkarna i Linköping skickat pappa till ett möte med läkarna på Karolinska sjukhuset i Stockholm så fick vi en till käft smäll, där tyckte de nämligen att "allt" skulle tas bort, i området där pappa har sin cancer. Det slutar alltså med att pappa bland annat kommer få stomipåse för nr.1 och 2. och att han måste ha dem resten av livet. Operationen började i torsdags morse, och det blev inte klara förens kl 21 på kvällen. Allt gick enligt planerna men tydligen så ställde pappas gamla ärr till det för dem, därför tog det extra lång tid.
Men han är nu säng liggandes två veckor på Karolinska, och ska han upp och gå så måste de använda sig av någon form av brits som ställer honom upp, då han inte får göra "böj" rörelser. Det som känns positivt ändå, trots allt är att pappa faktiskt är så positiv och har en livsglädje som gör att han kommer läka fort och bra. Och dessutom var lyckan väldigt stor att han hann med att bli morfar innan denna stora operation. Det är en styrke källa för honom att tänka på när han ska bli frisk! Älskade pappa <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar