Sen jag blev gravid så har det självfallet inneburit en hel del förändringar för min del, inte bara kroppsligt utan även psykiskt. Man får ju tänka till, livet kommer att förändras och man kommer alltid att ha någon annan att tänka på i första hand än dig själv. Ett litet barn.
MEN det innebär väl för tusan inte att jag ska lägga mitt "tidigare liv" på hyllan, för den sakens skull, eller? Det har i alla fall inte jag gjort. Jag har umgåtts med mina vänner precis som innan, okej... jag har inte varit med på varenda fest eller tillställning eftersom att man blir trött osv. men jag har iaf. försökt att vara med i den mån jag kunnat och orkar, just för att jag inte vill tappa umgänget med min vänner bara för att jag nu ska få ett barn.
Jag har åkt på en semester, varit på kryssning och julfest. Vi hade till och med nyårsfesten hemma hos oss med 3 rätters middag som jag och en vän lagade ihop osv.
Jag känner liksom att varför ska jag helt plötsligt bara sitta hemma i soffan och kolla på tv bara för att jag är gravid ?! No, no. Inget för mig! Jag är mer än gärna med på fest, jag dricker öl, men ALKOHOLFRI sådan, ja känner mig som en i gänget precis som innan jag blev gravid. Och de flesta av mina vänner har accepterat det.
Sen verkar det som att vissa är av en helt annan åsikt, att man kanske inte alls ska gå på fest bara för att man är gravid, inte alls dricka den där alkoholfria ölen. Ja, ni fattar läget.
Många av mina vänner har barn, väntar barn eller har precis fått barn och är nya på det här med att vara föräldrar. Och jag är jätteglad för deras skull, och jag vill "joina" dem i det så kallade familje livet. Sen har jag nog ännu fler vänner som inte vill ha barn, eller helt enkelt inte hittat den rätta för att skaffa barn.
Och de håller sig till de "liv" de vetat om hela tiden. De festar fortfarande, de är "fria" att göra vad de vill utan att tänka på någon annan framför sig själva. Och det är absolut inget fel i det, eller?!
Alla gör vi ju våra egna val, och precis som mina vänner som väljer att inte skaffa familj just nu eller aldrig, accepterar mitt val att göra det, så accepterar jag deras val att INTE skaffa familj. Jag älskar dem lika mycket för de. Det får gärna festa varje helg om de känner att de är vad dem vill göra. Inte mig emot. Dock så kommer jag inte vara med på samma sätt som tidigare eftersom att jag inte vill släpa omkring mitt barn från fest till fest osv. Men självklart så kommer jag titta förbi då och då, just eftersom att jag inte vill tappa kontakten med de vänner som valt att inte skaffa barn, vilket jag har förstått är lätt hänt.
Självklart kommer jag att vara nykter då. Det är väl lika bra att påpeka det, eftersom att folk har så fruktansvärt mycket åsikter och är väldigt dömmande.
Men i slutändan så vill jag nog bara säga att alla väljer själva vilket liv de vill leva, vilka de vill umgås med och så vidare. Vissa beteenden är väldigt omogna, men det är väl inte omoget att INTE vilja ha familj och att fortsätta sitt liv med fest och roligheter istället?
Däremot är det jävligt omoget att inte acceptera andras val.
Tack för mig.
Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar