Det är mycket som händer nu, och framför allt med James och hans utveckling. Han har ett bra tag... nästan ända sen han blev magsjuk i julas sovit dåligt på nätterna, mycket mer svår sövd på kvällarna. Allmänt grinig och envis är min uppfattning. Det tar så mycket på framför allt mitt psyke, och ännu jobbigare blir det när Jimmy och jag inte gör på samma sätt när det gäller James.
Vi fick honom att somna jätte bra i sin säng, och han sov hela nätterna igen, super skönt! Sen blev han sjuk, och jätte gnällig. Självklart fick han ju sova hos oss då, men sen har de inte riktigt gått tillbaka till det som var. Utan nu är han super gnällig så fort han läggs ner i sängen, eller så ligger han och sprattlar och skrattar eller ställer sig upp och liksom hoppar och pratar och skriker/skrattar. Väsnas i alla fall.
Jag känner ju att jag vill att han ska kunna somna i sin säng, själv. Och känna sig trygg när han vaknar och har tappat nappen så ska han veta att det bara är att somna om, med eller utan napp. Det är säkert Jimmy önskan också, men han hjälper inte riktigt till med att få det så. Utan han tar James och lägger honom på brösten och där får han sen somna. Vilket han gör på typ 1 sek. Men hur länge ska man låta honom somna på oss?! Det känns ju inte jätte bra inför framtiden direkt...
James vaknar nu även på nätterna och grinar för att han tappat natten osv. Dessutom har vi konstaterat i samråd med Bvc att han har en släng av nattskräck samt att han är i en utvecklingsfas där det sker väldigt mycket. Det där med natt skräcken är förbannat jobbigt, han "vaknar" fast ändå sover, och skriker för full hals och man kan inte riktigt på kontakt med honom... han vrider runt hela kroppen så man tror att han ska slå knut på sig själv och går helt enkelt inte att trösta. Det liksom fadar ut.. och sen somnar han lungt utan problem och gnäll.
Det som ibland har hjälpt är att han får en flaska välling. Men när vi pratade med Petra (vår bvc sköterska) så nämnde ju hon att han inte behöver äta på natten längre, eftersom han äter mer ordentliga måltider på dagen, och att om vi ger honom välling på natten så kommer han vänja sig vid det... och då kanske det fortsätter ett bra tag tills han blir större. Det vill vi inte.
Det är i alla fall sjukt frustrerande att det är jag som oftast går upp på nätterna och tar James, många gånger för att Jimmy inte ens vaknar och hör honom gnälla och skrika. Det är oftast jag som tar honom på morgonen när han ska ha välling.. och jag har honom heeeela dagarna, till Jimmy kommer hem. Om han inte jobbar över... Mycket James blir det.
Och för att förtydliga för er idioter som med all säkerhet kommer tolka detta som ett "gnäll-du-ska-inte-ha-barn-om-du-inte-vet-vad-det-innebär-inlägg". Skit ner er.
Det är förbannat jobbigt att vara mamma! Thats it.
Jag älskar James över allt annat i hela världen, och jag gör allt för honom. Om jag så måste vara vaken i flera dygn så är jag det. För nånstans hittar man ändå någon jäkla super power inom sig, och man fixar det.
Men man måste också få gnälla av sig. För gör man inte det så kommer man inte fixa det alls! Och man behöver ibland avlastning och hjälp från nära och kära för att få vila upp sig och hämta nya krafter, annars kommer man inte vara den bra och fantastiska mamma man kan vara.
Det är din blogg, din plats att få uttrycka dina känslor. Om någon stör sig på det kan de helt enkelt skita i att läsa! Många styrke kramar från stockholm (hon som börjar på C)
SvaraRadera