Viktnedgång och viktuppgång.

Under min graviditet med James så gick jag upp 12 kilo, allt som allt. Och två utav dem kilona åt jag nog upp mig, resten var för allt som har med en graviditet att göra. Många sa till mig att det inte alls var nån större viktuppgång och att jag "hade det bra" som inte gått upp så mycket. Visst var jag glad över att inte gå upp mer! Super skönt, desto mindre att gå ner när bebisen väl hade ploppat, tänkte jag. Jag hade turen att gå ner nästan alla kilona, efter att James kom till världen. Jag gick ner 11 kilo de första två veckorna. Jippie! Då vägde jag 84kg. 

Jag tänkte inte speciellt mycket på min vikt just då, eftersom man uppenbarligen hade helt andra saker att bry sig om. En liten bebis. Och lyckan var total. Min fina lilla familj. 

För några veckor sedan sa Jimmy och jag att vi skulle ta tag i vår kost, och försöka äta nyttigare och promenera/träna mera. Det gick super bra i ca 2 veckor, sen blev det så lätt att "fuska" eller "unna sig" godsaker. Vi tänkte gå på dieten eller livsstilen LCHF, och det gick som sagt bra, 2 veckor.  Vi båda har för tillfället sjukt dålig själv disciplin, min är värre än Jimmys. Jimmy höll igång o tränade väldigt bra när vi träffades, jag däremot va slöare. Men efter att vi flyttat ihop så kom de sk. "förhållande kilona" krypandes på oss båda, tack vare många mys kvällar och inte alls lika mycket hemlagad mat "husmanskost" som Jimmy var bortskämd med när han bodde hemma. 

Det är ingen skräll att det är jag som fixar maten i vår familj, och flera gånger har jag tappat lusten att laga mat och inspirationen tryter, kanske för att jag många gånger inte får super mycket hjälp eller inspiration utav min andra hälft. 

Well... kom lite på omvägar med detta inlägg, men iaf. jag ställde mig på vågen idag och som jag har trott och misstänkt så har jag gått upp i vikt, 3 kilo för att vara exakt.  Anledningen till detta är för att vi båda fuskat med LCHF-dieten och unnat oss lite för mycket godsaker för vårt eget bästa. 

Jag blev knäckt! Eller jag är knäckt i detta nu. Självförtroendet sjönk i botten som en tung sten faller i vatten. Nu får det vara nog. På riktigt denna gång, jag har alltid sagt till mig själv att jag tänker inte väga över 90kg. Jag gjorde de när jag var gravid, men då hade jag inte så mycket val. Det var en gång i livet, och aldrig mer! 

Imorgon bitti när James fått sitt frukost mål vid 7-tiden, packar jag ner honom i vagnen och tar mig en promenad ! vi struntar helt och hållet i dieter nu, och ska helt och hållet försöka äta nyttigare, mindre portioner, sallad till maten och betydligt mycket mer motion i form av promenader för min del och gym träning för Jimmys del.

Och med detta inlägg, så vill jag att ni som läser hjälper till att pusha mig. Skriv ett uppmuntrande inlägg på Facebook eller sms om ni har mitt nummer. Ni fattar, jag behöver en snäll spark i baken från mina nära och kära. För efter dagens käft smäll jag fick när jag stod på vågen så är inte självförtroendet längre på topp. Och jag vill må bra, känna mig bekväm i min kropp, vara en glad och pigg mamma till James, och en glad och positiv sambo till Jimmy.

Tack!